Jag har antagligen sett för många skräckfilmer. Det kan ju egentligen inte vara bra för en att se om man tänker efter. Jag såg min första skräckfilm när jag var 9.Och dessa 6 år av skräckfilmstittande har satt sina spår. Jag är extremt mörkrädd... Jag kan inte gå ut själv på natten när det är mörkt, jag klarar nästan inte av kriminalserier och sånt eftersom de är realistiska och det mest pinsamma: jag smyger i mitt eget hus. Är det tomt och mörkt och jag är ensam hemma. Ja då vågar inte jag gå omkring som om det vore jag som ägde stället. För hur många psykopater finns det inte där ute i världen? Jo oräknerliga. De bara väntar, finns där och väntar på att få döda en på de mest plågsamma sätten. Jag menar titta bara på till exempel: saw, där fångar de dej när du minst anar det. i "When a stranger calls" är psykopaten redan i ditt hus. Hannibal kan komma åt vem som helst var som helst. Disturbia visar oss bara att vi måste vara på vår vakt, "varje mördare är någons granne". Och efter friday 13th kommer väl ingen någonsin våga sej ut i skogen själv igen. Och du ska inte tro att du är säker bara för att du har klarat dej i ditt rum och lagt dej i sängen, för så fort du somnar så finns Freddy Krueger där med sin klohandske. Och nu har jag inte ens nämt Dexter, alla psykopater ute i världen beware, Dexter´s here. Han dödar endast de som "förtjänar att  dö" och skulle aldrig röra ett barn. Men endå, jag är så extremt rädd för att någon skulle börja mörda folk som han gör. Eller ennu värre, din bil går sönder när du är i en lite halvöde by och det bara finns typ två hus som är bebodda. 

Det är bara att inse: Jag älskar skräckfilm och hur rädd jag än blir så fortsätter jag endå. Ganska korkat om man tänker efter, men vad gör man inte för ca 90 minuters spänning?

xoxo, EmmaJosefina  

Kalla skor hade jag på mig idag. Kalla och oskyddande. 

Imorse skulle jag ta ut mina tre ponnysar. Och eftersom jag inte orkade gå två gånger så hände en liten olycka. Blomman prejade Jackie mot mig och då klev Jackie undan och när hon satte ner sin hov så var min fot ivägen. Mina Converse skyddade inte direkt bra om man säger så. De skyddade inte heller särskilt bra mot minusgraderna utomhus. Jag var på Timrå och hjälpte mamma. Det var Lokala och Regionala tävlingar där idag. Så nu ha jag extremt ont i min stackars vänsterfot. Tävlingarna på Timrå gick smärtfritt förbi, om man inte räknar med det senast nämnda. Fina ponnyer. Speciellt två stycken. Max a Million och Miss Kicknack. Förutom mina ponnyer så måste de vara de snyggaste ponnysarna på jorden. Träffade lite folk jag kände och massor jag aldrig tidigare sett. Men det är konstigt med ridfolk. Det verkar ibland som om det finns två  olika "raser". Den ena trevliga som pratar och är social. Och den andra. Snobben som tycker att den är mycket bättre än alla andra. 

Och sen efter tävlingen åkte jag hem,  och red, i mörkret! 

Jag är mörkrädd! Mycket mörkrädd. Det var nog det hemskaste jag gjort i år. Nästan. Eller inte. I vilket fall Så åkte jag sedan till min mormor <3 som fyller år idag :D:D

...nu har jag skrivit vad jag gjort idag. Men det kanske inte var det jag ville ha sagt...

Det är så svårt att verkligen få ut det jag vill att ni som läser ska få in. Jag vill kunna skriva så att ni k'nner som jag kände när jag skrev inlägget. Jag vill kunna beskriva med sån precision att ni som läser upplever det som att ni var med. Jag vill kunna skriva så att alla förstår mitt budskap. Jag vill skriva om mina känslor och tankar, inte om vad jag gjort idag. Därför ska jag sluta med det. Vill jag skriva om vad jag gjort får jag köpa mig en dagbok.

Så! Nu ska jag städa lite bland filerna på datorn.

xoxo, Emma