Hihi, fyndig rubrik... ;) Jag hade ingen bra morgon imorse, men det löste sig efter bara en lektion på skolan. Då var allt bra igen. Det var en massa småsaker som bidrog till den positiva förändringen, bl.a mina söta små vänner, slutet på boken jag har läst ut och lite skadeglädje kom också med där på ett hörn. Men den största saken var nog stoltheten jag kände när jag såg ärren på armarna och tänkte: "Fan vad äckligt! Det där skulle jag aldrig någonsin göra om!" Det gjorde min dag så jävla mycket bättre.  Min klass hade matteprov idag, och enda gången i världshistorien du faktiskt får ha med dig fusklapp så glömmer jag den hemma. Hur smidig är jag då på en skala? Men det gick bra endå. Provet var väldigt enkelt. Ja vänner, nu har jag inte mycket mar att säga. Dissektion av ögon imorrn, ridning ikväll. Vi hörs väl...