Det Känns som om jag ska sprängas i bitar. Det käns som om jag ska börja gråta när som hellst och aldrig sluta. Jag vill inte börja gråta. Jag vill inte vara ledsen över saker och ting. Men ändå är jag det. Jag kan inte hjälpa det. Det käns som om allt är mitt fel. När det uppstår något problem, så är det mitt fel. Mitt, ingen annans. Det är som om jag får skylla mig själv. Som om jag är värd det. Att jag är värd att straffas. Det sitter något innom mig som tilltalar mig att straffa mig själv. Att det är det jag är värd. Att jag är äcklig och störig. Jag hör inga röster, jag ser inga bilder. Men det är något innom mig som skriker efter att gör illa mej själv. Jag orkar inte känna såhär Jag orkar inte känna mig smutsig och äcklig mera. Jag vill bara bli fin och vacker som alla andra. Jag vill inte må dåligt mera. Jag vill bara få slut på allting,  Men jag lyckas aldrig. Utan det blir bara sämre.

Alltid är det något fel på mig. Alltid är det något..

Okej, jag är nervös! så nervös att jag skakar.

Jag måste ringa Hannah, jag kommer inte ens ihåg när vi skulle träffas. OMG jag är pinsam!

Ja, det kanske märks att jag är uttråkad as hell. Här ska jag iaf skriva lite musiktips, direkt från min iPod :)

• The Used, är favoriterna nummer 1! lite synd att jag inte var och såg dem i Göteborg i torsdags, men mamma han nääästan lovat att åka med mej till London nästa år. Nya "skivan" (shallow believer) är faktiskt inte så dålig som jag tidigare skrivit! Den är faktiskt jättebra!
• Aiden, lyssnar man på när man är arg, då blir det nightmare anathomy, eller när man är ledsen då passar  conviction. De har också ashärliga videor 
• The Cure får en att må bättre om man känner sej nere!
• Green Day, ja vad ska man säga, alla har väl hört dem?
• Silverstein funkar vid carje humör och tillfälle
• Depeche Mode, deppmusik, men sååå härlig. Bästa låten precious!
• My Chemical Romance, mitt favoritband från förr. Jag kommer aldrig glömma Pier Pressure 2007!
• Simple Plan, Argmusik
• Weezer, bästa skivan är Make Belive, bästa låten är Freak me out.
• Cute is what we aim for feelgoodmusik
• Death Cab for Cutie, är man ledsen lyssnar man på Death Cab, så är det bara (;
• The Killers, härlig_röst.se

Den här sången är väl för fin endå?

Jag ska försöka förklara mitt beteende, jag klarar inte av att säga det rakt ut till någon, för jag vet att de inte vill höra. Men om jag skriver det här så behöver jag inte säga det rakt ut till någon utan de som vill får läsa... 

Jag tycker inte i grunden illa om mej själv. Eller jag har inte gjort i alla fall. Men den senaste tiden har allting bara kastats omkull. Det känns HELA tiden som om jag är ivägen och överflödig. Jag har också en stark känsla av att jag är äcklig och värdelös. Det känns som om jag smutsar ner tillvaron för alla er andra. Det är även så att jag är deppig och ledsen, men jag har ingen anledning att vara det, jag har det fan inte sämre än någon annan, men jag kan inte hjälpa att jag känner som jag gör. Och när dessa känslor framträder så får jag en stark lust att bestraffa mej själv. Och jag hade inget sätt att göra detta så det blev massor med undantryckt ilska och frustration innuti mej så till slut provade jag rakblad. Jag VET att det var dumt, men det hjälpte. Jag kände mej lugn efteråt. Det kändes BRA! Och det blev lite av en tvångstanke. Men nu har jag berättat för er alla att jag har gjort detta mot mej själv och lovat er och mej själv att jag aldrig ska göra om det. Men då undrar jag VAD SKA JAG GÖRA ISTÄLLET? vad kommer kunna ersätta? För jag tror inte direkt att bara för att jag berättat det kommer alla äckelkänslor, och beskyllningar sluta. De kommer troligen bara bli värre och jag vet inte hur jag ska hantera det. Men jag hoppas att det löser sej för jag vill inte förlora mina vänner bara för det här! 

Jag gillar inte mej själv just nu och då har jag svårt att se att andra skulle göra det. men jag önskar att nån gjorde det. jag önskar att det fanns nån som tyckte jag var bäst, som bara ville vara med mig, som jag betydde något för, som tyckte om mig på riktigt, som berättade hur mycket han/hon tyckte om mig, som älskade mig. fast självklart inte glömde bort sig själv, men nån som skulle säga att han/hon aldrig skulle lämna mig, våga tro på att han/hon alltid, alltid skulle finnas där.

No matter what

Förlåt!

förlåt för att jag är så jobbig med mina humörsvängningar

förlåt för att jag förväntar mej nästan omänskliga saker från er

förlåt för att jag kräver mycket

förlåt för att jag inte ger något tillbaka

förlåt för mina sår på armen jag hoppas att ni inte tar på er något

förlåt för alla gånger jag förstört med mitt dåliga humör

förlåt för att jag är så känslig

förlåt för att jag kanske sårat er 

förlåt för att jag är som jag är 

förlåt för att jag beter mej som en omogen skitunge

förlåt för hur jag hanterar smärta och sorg

förlåt för att det går ut över er

förlåt för all huvudvärk och smärta jag och mina problem orsakat 

förlåt för att jag tynger ner er med mina problem när jag inte orkar 

förlåt för allt! 

Fuck! Emma är nog jordens

mest patetiska människa! Och tyvärr orkar inte den patetiska

äckelungen berätta, utan

hon ska gå och dämpa äckelkänslorna en aning, det betyder i

klarspråk: Hon ska ..... ...

Ha ett bra liv allihopa, försök i alla fall att ha ett bättre än

hon tycker att hon har,