Usch* 

Jag har en så extremt stark äckelkänsla av mej själv just nu, så ni anar inte. Men jag har bestämt mej för att jag måste skriva två inlägg varje dag, eller om jag skriver ett som fokuserar på det dåliga så måste jag skriva ett som fokuserar på det bra.  Det tycker jag låter som en bra idé...

Ja, alltså, äcklet hade nästan övermannat mej där jag stog med vatten upp till axlarna.

Jag: Ja, men jag kan väl duscha när jag kommer hem, och tvätta bort allt äckel.

Han: Nej! Du kan inte få bort äckligheten från din kropp och det vet du.

Jag: Men om jag duschar flera gånger då?

Han: Nej det spelar ingen roll hur många gånger du än duschar, du kommer aldrig att bli ren. 

Jag vart skitless och åkte hem och kastade mej in i duschen. Skrubbade kroppen med tvål och sköljde av. Klev ur duschen och sträckte mej efter handduken då jag plötsligt inser att jag fortfarande är äcklig och går in i dushen igen. Upprepar intvålning och avsköljning två gånger och går ut ur duschen igen. Ingen skillnad, så jag tvättar mej ännu en gång innan det börjar svida i skinnet, då går jag ut ur duschen. Jag torkar mej på handduken och sätter mej vid datorn, och nu kliar det i hela kroppen, det kliar och kryper. Det känns som om jag har flugor på hela kroppen som går runt och inte försvinner även om man kliar.

Och jag orkar inte skriva två inlägg, det blir ett inlägg med två delar.

Asså, det finns en bok som ni MÅSTE läsa... eller det är flera om jag tänker efter...

"Snygg" av Joyce Carol Oates, skitbra bok, en av mina favoriter faktiskt. Den handlar om en kille som är osäker på om han är gay eller inte.

"Efter Kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg." också av Joyce Carol Oates. Handlar om en tjej som förlorar sin mamma i en krock, själv blir hon bara medecinerad med starka smärtstillande. Hon blir beroende av pillren och allt går bara utåt.

Ja, nu orkar jag seriöst inte skriva mer, jag ska gå och tvätta händerna, sen ska jag packa lite saker tills i helgen.

xoxo  

Asså, jag vet ju att man säger papercut när man skär sej på ett papper, men när man skär sej på ett grässtrå, vad heter det då? 

Moppen är tvättad och undersökt av verkstaden, det är några kåpor som ska bytas och jag ska få en ny backspegel och ett nytt bromshandtag. Eller få och få, vi ska köpa. Sen så har jag fått min lön på mitt konto nu, inte största summan i världen men jag är nöjd. Klädkontot har också utökats, jag köpte en tjockiströja idag och några tights/leggings. (har ingen aning om vad skillnaden är :S) Det kändes jävligt bra faktiskt, speciellt med tanke på att morgondagen inte kommer bli den roligaste... 

Jag har även utökat mina trädgårdskunskaper, jag har vattnat våra tomater, vår vattenmelon, våra majs, och alla andra våra grönsaker, men medans jag gjorde det så skar jag mej på ett grässtrå. Och jag som hade lovat att inte skära mer... Fuck... Hehe, nä, det var jättekomiskt faktiskt. Pappa och jag garvade, men det kom inget blod, så jag börjar fundera på om mina fingrar är döda, jag kanske inte har nåt blod där, för jag kan inte ta blodprov i fingret, det kommer inget blod... Haha ja slutpratat om mitt blod, 

Senare ska jag laga middag och kolla på sex and the city,

xoxo  

Ja, jag har fått veta att datumet är ändrat, edn nya tiden är nu på torsdag, jävligt tidigt, jag är inte beredd. Jag är rädd och osäker, kan inte prata när mina föräldrar är i närheten. Det blir helt tomt i huvudet då. Och det känns som om jag har en knut på tungan. Inget illa ment mot dem, jag har ju världens bästa föräldrar men jag kan bara inte. Och det får mej att känna mej så jobbig och ivägen, asså det är väl inte normalt att kunna prata inför vilt främmande människor och att få typ tunghäfta inför familjen... 

6 stycken! Det behövs 6 för att jag ska klara att gå ut utan att falla ihop och skrika av huvudvärk! Det är fan sjukt att jag inte kan få en medecin som hjälper mot vad-det-nu-är. Nä istället så ska man ta Alvedon... Great!

 Och jag tror inte att jag har skrivit hur det gick på kliniken än, jag har inte orkat. Det var verkligen inte kul att höra om man säger så...

hon haltade inte på ena fram och då så sa vetrinären

vetrinär:  Nu får vi hålla tummarna för andra sidan

Jag: jag håller alla tummar jag har,

Blomman haltar på andra benet

Vetrinär: Ja så då har hon inte svarat alls på behandlingen, men vi kan spruta om henne om ni vill. Men JAG tror inte att det hjälper...

Mamma: Nä, det var väl vad jag trodde från början

Jag: *gråter*

Mamma: *gråter*

Ja, så vi SKA i alla fall ha kvar henne (tack och lov) men jag kommer aldrig mer kunna rida, hopn blir alltå helpensionär from now on. Men hon kommer måsta äta en svag dos fenylbutazon varje dag. Hon mår bättre då. Men det viktigaste: HON BLIR KVAR!

Ja, jag mår illa och börjar få lite smått panik, över vad vet jag inte, men nu ska jag ringa till Hannah och se om hon har lite tid över.  

Fuck! Jag klarar inte det här. Asså, sömn är väl jävligt viktigt, eller?

Jag sover i alla fall extremt lite, kan bara inte somna på nätterna. Jag ligger vaken och undrar om jag inte ska få somna snart, men då säger han att jag får somna senart eftersom jag inte gjort som han har sagt, att jag får skylla mej själv.

"Jag bryr mej om dej"

Det enda jag vill höra, det + en kram = en gladare jag

Men det verkar vara för myket begärt från vissa håll.

Men FAN jag behöver ju er! allihopa!  

Okej, nu får alla säga vad de vill, det är SLUT med censurer på min blogg! 

Jag är äcklig! äcklig äcklig äcklig äcklig! Och jag kan inte få bort äcklet! Jag var hon Hannah igår, visst var det trevligt, men det känns som om jag förstör!. Jagär bara ivägen överallt, hela tiden. Och om jag skulle råka inte vara ivägen så säger jag nåt dumt. Nåt antingen skittaskigt eller psykat. Jag kanske är psykad, jag vet inte längre, Jag vet inte vem jag är! Jag trodde allt skulle bli bättre nu när jag kom till pappa och kunde umgås med änglarna lite, för de brukar få mej att må bättre, med dem brukar rösten inte skrika lika högt. Men det blev motsatt effekt! Rösten skriker högre än förut och jag är rädd. Tårarna slutar inte rinna och rösten tystnar inte! Jag vet inte vad jag ska göra, Ingen som hellst aning.

Men jag skulle göra vad som helst för att det ska bli bra, inte bara rösten utan också att jag kan sluta vara så jobbig hela tiden, att jag bara kan vara som jag var förut.

Det enda jag vill är att bli omtyckt (självisk självisk självisk)

Och Andrea, du behöver inte kommentera en massa saker, jag vet att du bryr dej,

FÖRLÅT! 

ja, det är precis så jag känner mej, det kanske är orättvist mot er änglar att säga så, men jag kan inte låta bli. Jag känner mej ju Ensam!

Allt har slutat betyda något, det spelar ingen roll längre, vad som än händer, det spelar ingen roll. eftersom nu när jag har passerat botten och sjunkit ännu djupare finns det ingen möjlighet att ta sig upp. Det enda jag kan göra är att låta allt ske. Även om det är svårt så spelar det ingen roll längre. Det enda som spelar nån roll är ni änglar!

Jag skulle göra VAD SOM HELST för er. Verkligen allt! Vad ni än ber om!

Jag skakar, inte utanpå, men insidan av min kropp, darrar!

Det bär av till kliniken med Ponnien idag, Jag är nervös! Min vanligaste känsla nervositet...

Nervositet, sömnproblem, trött, vaniljte, illamående, saknad...

Jag saknar mina änglar, det känns så ensamt utan er! Och jag har inte pratat med nån av er på hur länge som helst! Jag saknar er så jag går sönder! Igår ville min familj att jag skulle baka, och jag kände för en ängelkaka, men jag klarade inte att baka den. Saknar er för mycket :(

Och jag måste bara skriva ett tack:

tack Alex, det är så härligt att ha dej och prata med. (: