Vad är problemet och vart i huvet ska jag skära för att få det att upphöra!?

   Hur ska jag gå till väga för att utföra min lobotomi? Vilka delar ska jag avlägsna? Ska jag spara några mänskliga känslor, eller ska jag skära ut de få som kanske faktiskt finns där inne någonstans?

   Skulle det hjälpa att bara prata? Nä, knappast. Börjar man skrika på ett gråtande barn för att det ligger lite kläder på barnets rum, sasmtidigt som man själv har ett helt hus överfullt med saker som man aldrig har tid att plocka undan då så är det något som inte är helt hundra. Har man dessutom en äcklig hund som hoppar upp i folks sängar och kissar ner dem utan att göra sig av med hunden, ja då vet jag ingen annan utv äg än en lobotomi.
   Too bad att jag inte ens gått ut gymnasiet än. Hade jag varit läkarstudent hade jag nog vetet hur jag skulle göra. Men då hade jag ju å andra sidan sluppit bo uppi det här.  

Sofia är här! Den ni! (:

Jag har ont i halsen och låter som en kråka! Det är mindre kul. Och vet ni vad. Vi ska snart ha vårt mattprov. Vi har prov på procent, och nu håller vi på att skriva ett arbete på Engelska om Australien. Det tråkiga är att vi redan gjort ett arbete om Australien fast på svenska. Så vi funderar på atgt bara översätta. Men det får vi se hur det blir.

Okej, nu ska jag nog sluta skriva på min blogg och engagera mig i mina vänner!

xoxo

Idag däremot slog vi på stort hemma hos mig! 

Vi lagade Middag tillsammans allihopa och gissa vad vi åstadkom!

Råstekt potatis, entricot och ädelostsås! Den ni!

Sedan så har jag ju varit borta på klockarberget hela kvällen och redigerat film, så jag borde kanske sova nu, men jag måste vänta på att datorn ska rensas från virus. Så det blev till att skriva några rader!

Jag kom idag på att jags ska sluta skriva blogg när jag är hungrig! För då blir det alltis en massa inlägg som handlar om hur synd jag tycker om mig själv. Men faktum är att det är inte synd om mig! Jag har ett underbart liv! Så det så!

Men jag har dock ett problem! Jag har mina små ponnysar liite långt borta! Så jag saknar dem... och min mamma!  

Åh 

Jag har inte insett förrän just nu för cirka två minuter sedan hur mycket jag faktiskt saknar Blomman! Min älskade söta, fina ponny med sammetspälsen, den fina vita bläsen, de gulliga gnäggningarna när man kommer med kraftfodret, de kärleksfulla puffarna på axeln och de söta ögonen! Jag är så taskig mot henne. Jag har bara tid för min nya ponny och hinner aldrig rida på henne!

Jag dissade verkligen min bästa vän som alltid funnits där bara för att hon hade ont i benet! Jag gjorde det verkligen, även fast jag dyrt och heligt lovade att jag inte skulle! 

Och nu kan inte tårarna sluta rinna istället!

  FAN!

Ibland önsar man väl bara att ens familj kunde gå och lobotomera sig själva. Då kanske de skulle komma tillbaka vettigare!  

   Min uppfattning av en lördagkväll är att då ska man äta lite god mat och kanske se en film. Men inte i mitt hus inte.

Eller ja visst det beror ju på från vilket land du kommer från. För kommer du från Thailand har vi nästan en hel butik med ingredienser och råvaror att laga mat av. Men kommer du däremot från sverige kan det bli knepigare!

Pasta

För gammal skinka

Västerbottenost

Mackor

Smör

ägg

mjölk

grädde 

färdigmat!

nudlar 

och en halv tomat 

Det var vad jag hittade. Inte ens en köttbit som inte var hur stor som helst och som skulle ha behövt göras i ordning en dag innan. Och till råga på allt så är vår ugn trasig! Så även om vi skulle ha haft typ kyckligfiléer så skulle jag inte ha kunnat göra den planerade woken,eller kyckling och potatis, eller grönsaker i ugnen! För jag hade inte kunnat köra kycklingen i ugnen. Oj, jag glömde. Vi hade ju inga grönsaker! 

Så vad jag än hade hittat hade jag inte kunnat laga någon vettig lördagsmat! Det är bara att acceptera

Det suger att bo i mitt hus! Speciellt nu! Och jag har ingen som förstår hur jobbigt det här är. För som tur är så har alla mina vänner fina normala familjer. Så de förstår ju inte. 

Jag tror jag måste skaffa mig en riktigt lodig vän som förstår sånt här!!  

Life's my best friend sometimes. 

Hur kan det vara så att ens liv kan kännas totalt skit ena veckan och nästa bara smälla av i ett stort lyckofyrverkeri!? Det är ett för mig stort mysterium! En annan sak som också är ett stort mysterium för mig är hur vissa saker bara bestämmer sig för att tjura och inte bli som man vill! Jag önskar att jag hade livets manus i mina händer och kunde skriva om och lägga till de bitar jag saknar! 

Det hela började med att min förra ponny, Blomman blev halt, vi for till en hästklinik och fick beskedet att hon troligen inte blir bra. Så då började vi leta efter en ny ponny. Mamma kollade massor med annonser och visade mig de hon gillade. Vi hittade en ponny vi tyckte verkade trevlig. Den hette Happy Midsummer, men den var halt när vi skulle åka och kolla på den så det blev inget av.
   Ett bra tag senare bestämde vi oss för att åka ut till färsta och provrida en d-ponny vallack som hette Drummer Bob. Han var jättesöt men inte min häst. Han var för outbildad och lat för min smak, så vi åkte meh igen.
   Ungefär en månad senare bestämer vi oss för att åka upp till Umeå och provrida ett d-ponny sto som heter Tizziana. Vi åker upp och rider. Jag gillar henne, men hon har konstig hoppteknik och korta baksteg. Uppe i Umeå finns ännu en ponny som vi kan få kolla på om vi vill. Det vill jag och ut ur staller kommer ett gulligt fux sto. En liten d-ponnny med bus i ögonen. Jag provrider och blir kär! Cristalls Jeanne d'ark heter ponnyn. Vi säger att vi måste fundera och åker hem.
   Vi filmade hela provridningarna så när vi kommer hem igen visar vi filmerna för Maggan, inte den vita tycker Maggan, men fuxen var helt okej. Så vi funderar och funderar, och till slut bestämmer vi oss för att vi vill ha den fuxiga. Men då ser mammas veterinärkollegor en sak på filmen när jag rider. De tycker att ponnyn ser halt ut. En aning nervösa och med löftet att få köpa en annan söt ponny jag gillar av Maggan om det skulle gå illa med ponnyn i Umeå åker vi iväg.
   När vi kommer fram så pratar Mamma med de gamla ägarna och så. Hon ska göra ett böjprov innan vi lastar in henne och åker hem. Om ponnyn är halt när mamma böjer henne så köper vi henne helt enkelt inte.
  En massa böjningar och springande senare så konstaterar vi att hon inte är halt. Och kontraktet skrivs på. Pengar överförs och ponnyn lastas, inte helt utan problem. Vi får ett schabrak med Ponnyns Namn på och säger hejdå till de gamla ägarna. Emma som hade Jeanne d'ark förut gråter när vi svänger ut från gården i Umeå mrn jag kan bara inte sluta le.
   Vi kör hela vägen hem med bara ett stopp för att tanka. Jag börjar fundera på ett smeknamn. Cristalls Jeanne d'ark är litye otympligt. Till slut bestämmer jag mig för Jackie! Jackie ska hon heta hos mig. 
   När vi kommer hem så tar jag ut henne på en promenad längs vägen. Hon är snäll och fin, en aning orolig bara men det får hon vara. Jag ställer in henne i boxen i stallet. Hon tycker inte alls om min halta ponny Blomman, utan står där och visar tänderna och sparkar i väggen.

Vi börjar träna ganska snabbt, hoppning på onsdagarna hos Maggan, och bara allmännträning hemma.  Allt går bra, men Jackie är i dålig kontition och har nästan inga muskler så hon blir trött fort. Efter ett tag av hoppträningar börjar hon stanna på oxrar och hon backar när man säger ifrån och lägger på spöet. Vi blir lite ovänner ett tag, men efter en och en halv månads hoppvila och tre avramlingar på en lektion så har vi nu kommit överrens. Hon hoppar nu mycket frivilligare och finare. Och hon har byggt upp mer muskler.

   Så nu återstår att se hur långt vi kommer. Kommer vi till lätt D så är jag nöjd. Det är mitt mål i år. kommer vi längre, tja då blir jag väl helt enkelt ännu nöjdare! 

Vi köpte Jackie den 10/9-2008 så vi har nu haft henne i lite mer än 4 månader.

dagens citat: 

"Du skriver aldrig att du är kåt på mig, och då skriver aldrig att du vill att jag ska komma och ta dig, som du vet att jag vill"

hihi, bild är väl ett kul ämne!

Idag har varit en sån där skitbra dag! Allt hat gått bra och varit kul! Speciellt aerobicsen nu ikväll, damn vad kul det var! Ledaren var så himla skön! Man log bara av att kolla på honom och vi dansade runt där allihopa till samma koreografi. Snygga var precis vad vi var!  hihi nu ska jag porrsurfa, nä jag skoja hihi jag ska kolla på youtubevideor, oooh! på tal om det! Här kommer tidernas roligaste video: