Som ni antagligen läst tidigare eller kanske märkt har jag en ponny. Ett new Forest sto som är 15 år gammalt. Jackie kallas hon. Igår var Jackiesen och jag ner till klubben som ligger i vår "by" och red ett dressyrprogram. Det var träningstävling så jag tog det inte tillräckligt på allvar tror jag. Hade jag tagit det tillräckligt på allvar hade jag inte ridit fel två gånger! Men det händer de bästa! Det känns bra att ja har ridit igenom Lätt A:1 på träningstävling faktiskt för om en vecka ska jag debutera med just detta program på en "riktig" tävling. Det känns jättekul och jag ser fram emot att få tävla på riktigt! Dessutom, som om det inte räckte med nytt program ska jag även hoppa in och rida i dressyrlaget. Det kommer bli en spännande tävling minst sagt!

Det finns tyvärr inga bilder från igår, men ni överlever! Jag brukar ju faktiskt inte lägga upp speciellt mycket bilder i vilket fall!

jag har nattångest

Det är så jävla jobbigt när man inte kan somna, när man ligger där och tänker på alllt man måste göra dagen efter som kommer bli tusen miljoner gånger jobbigare eftersom att man nu inte kan somna nån jävla gång!

     Jag har gjort om min "design" här på bloggy, den blev blå.

     Varför?

     För att jag är blå. Moderat. Whatever you want to call it.

Imorgon hoppas jag på att min mamma ringer mig sisådär runt nio och säger att Jackie inte är halt och att hon inte har ont någonstans, att hältan som var där igår bara var en vrickning eller så.

Nattångest.

Jag orkar snart inte hålla upp ögonen men lik förbannat kan jag inte somna om jag stänger dem. Allt som jag tycker är skrämmande under dagtid kryper bätter som denna upp i min säng och in under mitt täcke. De stryker sina ludna ben mot min mage och jag skulle helst av allt skrika men jag gör inte det. Jag biter ihop och uthärdar, än så länge har jag alltid somnat. Förr eller senare!

Min lille söte Ponnydarling Jackiebus är fortfarande halt. Men vad ska man göra? Det är bara att ge henne så mycket kärlek som möjligt!!

hon behöver det!!   

Tävlingen jag och min fina ponny var på idag gick faktiskt bra. Ingen placering, men aj så fin hon var i L:B. Det är så kul när hon bestämmer sig för att jobba med mig istälelt för emot mig! Jag skulle egentligen vilja visa er mian tankar just nu. Jag skulle vilja dela med mig av mig själv till världen. Jag vill att alla ska se mig. Att jag ska få visa upp mina idéer och testa mina förslag. Jag vill visa mina svaga sidor coh få hjälp att stärka upp dem. Jag vill ha någon som stödjer mig. Någon som finns. Någon jag inte redan krävt allt av. Någon som orkar! Någon som kan viska fina ord till mig, lovar att jag orkar med. Räddar mig om jag kraschar.

Trointeattjagärdepressivellernåtjagärbaratröttochh
arNattÅngest!

Jag vill ha någon nära. Någon som jag kan få hjälpa ibland med. Någon som jag kan få ge tillbaka lite till, någon som inte bara ger. Jag vill ha någon som tar!

Men mest av allt vill jag bara att någon ska ge mig en kram. I need one!  

Inte speciellt bra. Jag borde vara missnöjd, men jag kan inte vara missnöjd. Det var årets första tävling. Min och jackies första "stora" tävling som inte är på hemmaplan. Därför kan jag inte vara missnöjd. ;)

I vilket fall. 57% i L:C1 och 53% i L:B1. LB är jag dock aningens missnöjd med. Hon blev rädd för ett hörn i ridhuset och stegrade sig... Lagont pinsamt på en dressyrtävling med stegrande ponny. Aja..

Vi laddar om, Jackie och jag. På lördag är det tävling igen. Kungsnäs! ;D

första tävlingen för året imorgon*!

Dressyr på Timrå. Jag är peppad ska ni veta. sjukt peppad. Jag och Jackie kommer göra bra ifrån oss. Det känns bra i min kropp och idag var hon mjuk och följsam. Hoppas att hon blir som sist. Spänner upp sig snyggt när vi komemr fram till tävlingsplatsen! hehe.

Men men, jag borde ha gått och lagt mig redan. klockan är mycket och om jag inte sover kommer morgondagen bara bli jobbig! ;)

Sov sött!

halvåret har gått,

I don't feel any different.

Äh, wtf. Jag har inget att skriva, jag saknar henne som ett as, that's it!

Hur ska jag någonsin klara mig utan den jag älskat mest?
Hur ska jag någonsin kunna gå vidare utan henne?

Jag kanske tycker att jag kommit över det lite i varje fall, men så hittar jag något som påminner mig om henne och det brister.

Jag vet bara inte hur jag ska göra för att klara av att bära detta hål i min kropp.

Jag vill dessutom inte deppa, jag vill vara glad och lycklig,. men det är så svårt att vara glad när man tänker på att man förlorat sin bästa vän...