Den här texten är väl den finaste nånsin* eller vadå? 

*eller ja, det finns nog finare,

men just nu är den här finast 

Jag vet inte vad jag skulle göra utan dej Hannah.

Eller jo, jag skulle väl överleva, men det skulle vara på gränsen. 

Jag känner hur allting glider ur mitt grepp, jag förlorar kontrollen över mej själv. Jag vill inte ha något att göra med mej själv. Än mindre vill jag smitta ner alla runt omkring med mitt äckel. Det bästa vore nog om jag skulle försvinna för ett tag och komma tillbaka när jag är som jag brukade vara. Förut var allt det ledsna på grund av ponnisen, men nu vet jag inte varför jag är ledsen längre. Jag bara är det. JAg är ledsen och min kropp får ta smällen. Alla ideerna om vad jag ska göra mot mej själv. Jag tror de håller på att vinna, jag vill inte innerst inne, eller en del av mej vill och den andra skriker i protest. 

Jag behöver hjälp, I wanna save me from myself 

Åhh, jag blir så less på mej själv och det mesta annat! Jag har åkt med min moppe upp hit (till mamma asså) och vi hade bestämt att vi skulle sova hos Amanda allihopa idag och sen skulel vi göra oss iordning tillsammans imorrn, men jag vet inte om jag vill åka ner till Njurunda igen. 

För det första så är jag kall och frusen redan nu (en lastbil som körde om mej skvätte upp typ ett ton kallvatten på mej)

För det andra så känns det som om jag bara är ivägen och stör.

För det tredje vill jag vara med min mamma.

För det fjärde så kommer jag inte klara att åka ner dit och vara trevlig, jag kommer vara så jävla sur när jag kommer ner.

Men jag har typ LOVAT att jag skulle komma, jag har även sagt till Bella att hon kunde åka med mej dit. Men jag vet inte vad jag ska göra!

HJÄLP MEJ!!! 

Varför kan inte allt vara som i en teveserie? 

Det är fan ingen mening att försöka längre. Det enda som händer är att man gör sej illa. Kanske inte på någon annans misstag utan kanske till och med på sina egna taggar. Detta är inget som håller i längden. Det kanske funkar i början, men du kommer bara att hata dej själv ännu mer efteråt.  

Här är min ponny i full hoppmundering, innan hon blev halt 

Jag har världens BÄSTA mamma, bara så att ni vet det.

Jag ringde till henne nyss och pratade lite, det var jävligt skönt. När jag pratar med henne måste jag inte låtsas vara glad och det gör inget om jag är jobbig och ivägen, det får man vara mot sin familj!

Och bara satt ni vet så älskar jag min mamma! MEST <3 

Ja, det måste börja bli tråkigt att läsa om alla Mina "problem" nu, Och by the way. Jag har haft 70 unika besökare den här månaden. Vilka är ni allihopa!? Det skulle jag vilja veta. 

Kan inte alla som läser det här skriva en kommentar, skriv med vad ni heter , er relation till mej och varför ni läste dagens inlägg :)

Back to the subject:

Jag har varit så jävla seg idag, det var jättepinsamt när jag var hos Hannah. Jag somnade i hennes soffa och sov i kanske en eller 2h. Och då var klockan runt 4... Och medans jag sov gick Hannah iväg och städade. Jag vaknade sen när Hannah väckte mej för att jag hade telefon. Jag trodde jag skulle svimma vad pinsamt. Där hade jag legat och sovit som värsta lodisen. Typ däckat i soffan efter ett OC avsnitt. Sen tog jag min moppe,  som för övrigt gick sönder igår, och åkte till statoil, där lämnade jag tillbaka filmen vi hyrde förut idag och sen åkte jag hem,  nu är min hals lagomt mysig. Fast halsen är ett litet problem om man jämför med äckelkänslorna och skuldkänslorna. Huvudvärken ska vi däremot inte dra upp. Men jag måste säga att det känns faktiskt jävligt bra att jag ska gå till doktorn snart. JAg måste få veta vad det är som är fel med mej. Också ska jag klaga på Voltaren tabletterna. De som får mej på dåligt humör asså. Som om jag skulle behöva dåligare humör än vanligt... - öhm, NEJ! 

Och allihopa kolla in Theo's blogg, länk finns till höger

och jag måste bara säga hur mkt jag älskar My Chem, jag trodde jag var less på dem, men fy vad fel jag hade, och tur är väl det. 

 Jag älskar dom!

Gör mej glad, skicka hit en avlivningsstyrka

Nä, men det är just så jag har känt både idag och igår...

Och det finns inget jag kan göra åt det, eller det finns det säkert men jag vet inte vad det skulle vara. Jag känner mej bara så ivägen och överflödig. Och när jag säger att jag känner mej jobbig svarar de "Jag tror att du VILL vara jobbig" Asså, inte illa ment men va FAN! Om jag skulle villa vara jobbig skulle jag väl vara nöjd, då skulle jag väl inte göra illa mej själv och mina vänner som jag gör nu... (med "göra illa" menar jag att det känns som om de är ledsna på mej över något jag gör, inte konstigt, men det gör mej bara ännu ledsnare att se dem ledsna)  

Jag vet att jag egentligen inte borde, men jag kan inte låta bli. Det stramar och kliar på mitt ben. Men det bra är att ingen fattar, alla tror på det jag säger åt dem! Det är ju i alla fall bra. För om de fattade... eller jag vet inte vad de skulle göra kanske inget, kanske tvinga mej till en psykolog eller nåt. Jag vet inte.