Jag ska försöka förklara mitt beteende, jag klarar inte av att säga det rakt ut till någon, för jag vet att de inte vill höra. Men om jag skriver det här så behöver jag inte säga det rakt ut till någon utan de som vill får läsa... 

Jag tycker inte i grunden illa om mej själv. Eller jag har inte gjort i alla fall. Men den senaste tiden har allting bara kastats omkull. Det känns HELA tiden som om jag är ivägen och överflödig. Jag har också en stark känsla av att jag är äcklig och värdelös. Det känns som om jag smutsar ner tillvaron för alla er andra. Det är även så att jag är deppig och ledsen, men jag har ingen anledning att vara det, jag har det fan inte sämre än någon annan, men jag kan inte hjälpa att jag känner som jag gör. Och när dessa känslor framträder så får jag en stark lust att bestraffa mej själv. Och jag hade inget sätt att göra detta så det blev massor med undantryckt ilska och frustration innuti mej så till slut provade jag rakblad. Jag VET att det var dumt, men det hjälpte. Jag kände mej lugn efteråt. Det kändes BRA! Och det blev lite av en tvångstanke. Men nu har jag berättat för er alla att jag har gjort detta mot mej själv och lovat er och mej själv att jag aldrig ska göra om det. Men då undrar jag VAD SKA JAG GÖRA ISTÄLLET? vad kommer kunna ersätta? För jag tror inte direkt att bara för att jag berättat det kommer alla äckelkänslor, och beskyllningar sluta. De kommer troligen bara bli värre och jag vet inte hur jag ska hantera det. Men jag hoppas att det löser sej för jag vill inte förlora mina vänner bara för det här! 

Jag gillar inte mej själv just nu och då har jag svårt att se att andra skulle göra det. men jag önskar att nån gjorde det. jag önskar att det fanns nån som tyckte jag var bäst, som bara ville vara med mig, som jag betydde något för, som tyckte om mig på riktigt, som berättade hur mycket han/hon tyckte om mig, som älskade mig. fast självklart inte glömde bort sig själv, men nån som skulle säga att han/hon aldrig skulle lämna mig, våga tro på att han/hon alltid, alltid skulle finnas där.

No matter what