Det finns en kille i Njurunda. Jag ska inte nämna några namn, vi kallar honom "Stalker-tobbe". Han riktigt läskig. Ni ser. Han förföljer Hannah. Eller mig... Vi är inte säker, men något problem har han. 

Det hela började i sjuan då  Vi skulle välja språk. Hannah, Jag och Bella valde Tyska.  Från början fick vi välja platser och då var allt frid och fröjd, men sedan när Ester skulle göra placeringen så fick vi ett helvete. Jag och Bella Hamnade brevid varandra och Hannah på ett annat ställe. Stalker-tobbe brevid mej. Jag frågade Ester om inte Hannah kunde få byta plats med Honom. Hans kompis satt ju endå brevid Hannah. Men han vägrade.  Och vägrade, men till slut blev jag arg , då gick han med på det men ENDAST om han fick sitta brevid Hannah (?). 

I åttan började jag och hannah konfirmera oss, och vad händer. Han är i samma grupp. Det blir inte bättre av att han håller på att knppa kort på oss och filma. Han väljer samma Elevens val som Hannah, Simning, även fast han inte hade det före.

I nian har det blivit ännu värre. Han sitter nu mitt emot oss på tyskan. Har bytt Elevens val... TILL SAMMA SOM VI BYTT TILL! Och han pratar med oss. Hannah har bytt till Sv/Eng, och det skulle inte förvåna mig om han snart också byter...

Uscha för honom*

Nu ska jag leta efter nya OTH!

  xoxo<3  

Simning står det på schemat idag... Och jag ska INTE komma sent tll SO:n. 

Så that's it.

Jag var bara tvungen att skriva det, då kanske det kan hända (:

Puss puss alla möss <3  

Just nu, idag denna tid inser jag en sak! 

Jag är inte flum eller överglad,

Jag går inte på några piller,

Jag är helt enkelt "Hög på livet" som Maggan <3 så fint uttryckte det idag. 

Och det är så härligt att jag inte kan sluta upprepa hur härligt det är.

Inga röster som säger åt en att man är dålig och ful.

Inga inpulser att ta fram vassa föremål och använda dem

Inga tvivel över att ja räcker till.  

 Så jag ska fortsätta att flumma runt, fira denna plötslig glädje med... Ännu mer glädje (: 

xoxo  

Bobby har ändrat betydelse i mina ögon. 

Från att ha varit den smått fula och jobbiga ponnyn har han nu blivit ganska söt och kul att rida. Och detta bara för att han fått nya tyglar. (:  

Det är väl lite konstigt det, att jag inte gillade honom alls förra veckan, men nu så gick det jättebra och han var jättesnäll. :D

Nu ska jag jobba lite på min Artikel. Fast innan jag kan skriva nåt på den måsta jag läsa klart Kallocain...

Puss <3  

another day we can tell the same old.... 

Lalala, jag sitter i min sköna fåtölj och nynnar  på Elliot Minor låtar. Rätt mysigt faktiskt. Ett undantag. Om typ en kvart ska vi åka till Matfors och rida. Jag känner mej verkligen INTE pepp. 

  Idag har jag däremot varit pepp på det mesta andra. Kul att vara på så bra humör ska jag säga er alla. Ett och annat roligt fick vi se på skolan idag. En viss puckad person hade vågat sig dit endå. Mot alla odds. Och en del andra roliga saker med för den delen.

På Torsdag ska våra lärare på "suicide-förhindrande" kurs, så vi har halvdag. Skönt! Men en tanke börjar då snurra i mitt huvud...

Vad fan ska de lära sig på en sån kurs?

Det var ju inte direkt så att jag kände en stark lust att gå till mina lärare och prata med dem när jag hade det jobbigt! Vem skulle göra NÅT SÅNT?

Du går väl inte bara fram till en random lärare och börjar häva ur dig självmordstankar. Eller är det bara jag som skulle hålla det för mig själv...

Och ska de lära sig hur de ska prata med oss för att vi inte ska bli depressiva och begå självmord BLIR jag fan deprimerad. Fy vad jobbigt det kommer bli att lyssna på. Som att prata med en kurator dygnet runt.

*Ryser*

Nä vi får hoppas på att det är en vanlig kurs där de bli informerade om all statistik och sån skit. Så vi slipper ett gäng over-caring lärare på skolan. Jag skulle inte vilja att de visste. Vet de så fine, men jag vill inte gärna säga något. Och om de går en kurs kanske de fattar.

Nä nu måste jag sluta med det här! Jag bara stressar upp mig över något som troligen inte ens kommer hända.

  DUMT!

Nu ska jag kika andra bloggar

  Hejs <3  

Jag har perioder för olika musik har jag kommit fram till... 

Nu är jag återigen inne i en death cab fas. Jag kan inte sluta lyssna på plans! Den skivan är så bra. Och eftersom jag inte orkar skriva det lpånga inlägget om självförtroende somjag hade tänkt skriva så ska jag lista mina 5 favoritalbum JUST NU

5. The Killers - Hot Fuss

4. Plus 44 - When Your Heart stops Beating

3. Sum 41 - Underclass Hero

2. Blink 182 - Take Off Your Pants and Jackets

1. Death Cab For Cutie - Plans  

Hösten är väl bra mysig endå.,

Regn och rusk.

Gula och orange löv på träden

Så pass kallt att man får plocka fram sina varma kläder

Mössor och Halsdukar

Vilken människa skulle säga nej till detta?

Inte jag i alla fall. Hösten och vintern är de årstider jag tycker bäst om. Våren är den värsta.

Jag skulle vilja att hela världen fick vetaa hur GLAD jag är idag!

De skulle kunna få höra hur bra jag mår på en gång (:

För idag är jag på topp!

Glad och positiv!

Som det brukar vara!

Och det är härligt! härligt som f*n

Nu ska jag skriva lite på min artikel om Karin Boye...

hejsan <3  

Well well, sommaren som varit... 

Den har inte varit som något annat jag upplevt. Jag har upplevt det som att jag varit ensam, även fast ibland valt det själv har jag klagat. Jag har också upplevt att det varit jobbigt hela det här året. Jag, Bellas föräldrar, Andrea, Amanda, Hannah, det som hände med Blomman... Allt har bara varit så konstigt! Inget har varit som det brukat! 

  Men nu är vi inne på den tionde månaden av år 2008 och äntligen börjar saker och ting rätta till sig. Jag börjar nu äntligen känna mej fullt vanlig igen! Jag har inga som helst tankar på att skada mig själv. Jag börjar sakta acceptera att Blomman är halt och att det inte var mitt fel. Jag accepterar också det faktum att min farfar inte längre finns på ett bättre sätt. Jag har inga som helst tankar över att jag är ivägen och tar upp för mycket plats. Jag är övertygad om att mina vänner älskar mej vilket humör jag än råkar vara på eller hur mycket plats jag "tar upp" när jag berättar något som är jobbigt för mig.  Inte heller störs jag över "honom" jag har gått förbi all skit. Jag är verkligen tillbaka!

  Jag  läste igenom min blogg förut idag. Läste om sommaren som gått.  Vilket vrak jag var! Jag har inte insett vilket dåligt skick jag faktiskt var i. Men dess bättre! Jag är inte kvar där nere. Rulltrappan stannade tillräckligt länge för att jag skulle kunna fatta tag i mina vänners utsträckta armar och kravla mig upp till ytan igen. Så nu är jag här. Tillbaka där jag vill vara. Tillbaka hos de människor jag trivs med och älskar och jag har inga som helst planer på att gå någonstans!

  Jag ska stanna här! här vill jag leva och vara! HÄR! Bland alla underbara människor och älskade änglar. Söta ponnyer och totala idioter! Jag vill leva mitt liv med "ups and downs" Jag vill ha ut allt jag någonsin kan! Och jag har bestämt mig för att ta till vara på det här sista året i grundskolan och verkligen spendera tid med det JAG VILL!

  Tack mina älskade vänner för att ni frorfatande stod vid kanten och väntade på att jag skulle komma upp. Tack för att ni hjälpte mig när jag behövde det!

Jag älskar er <3