Just nu, idag denna tid inser jag en sak! 

Jag är inte flum eller överglad,

Jag går inte på några piller,

Jag är helt enkelt "Hög på livet" som Maggan <3 så fint uttryckte det idag. 

Och det är så härligt att jag inte kan sluta upprepa hur härligt det är.

Inga röster som säger åt en att man är dålig och ful.

Inga inpulser att ta fram vassa föremål och använda dem

Inga tvivel över att ja räcker till.  

 Så jag ska fortsätta att flumma runt, fira denna plötslig glädje med... Ännu mer glädje (: 

xoxo  

Bobby har ändrat betydelse i mina ögon. 

Från att ha varit den smått fula och jobbiga ponnyn har han nu blivit ganska söt och kul att rida. Och detta bara för att han fått nya tyglar. (:  

Det är väl lite konstigt det, att jag inte gillade honom alls förra veckan, men nu så gick det jättebra och han var jättesnäll. :D

Nu ska jag jobba lite på min Artikel. Fast innan jag kan skriva nåt på den måsta jag läsa klart Kallocain...

Puss <3  

another day we can tell the same old.... 

Lalala, jag sitter i min sköna fåtölj och nynnar  på Elliot Minor låtar. Rätt mysigt faktiskt. Ett undantag. Om typ en kvart ska vi åka till Matfors och rida. Jag känner mej verkligen INTE pepp. 

  Idag har jag däremot varit pepp på det mesta andra. Kul att vara på så bra humör ska jag säga er alla. Ett och annat roligt fick vi se på skolan idag. En viss puckad person hade vågat sig dit endå. Mot alla odds. Och en del andra roliga saker med för den delen.

På Torsdag ska våra lärare på "suicide-förhindrande" kurs, så vi har halvdag. Skönt! Men en tanke börjar då snurra i mitt huvud...

Vad fan ska de lära sig på en sån kurs?

Det var ju inte direkt så att jag kände en stark lust att gå till mina lärare och prata med dem när jag hade det jobbigt! Vem skulle göra NÅT SÅNT?

Du går väl inte bara fram till en random lärare och börjar häva ur dig självmordstankar. Eller är det bara jag som skulle hålla det för mig själv...

Och ska de lära sig hur de ska prata med oss för att vi inte ska bli depressiva och begå självmord BLIR jag fan deprimerad. Fy vad jobbigt det kommer bli att lyssna på. Som att prata med en kurator dygnet runt.

*Ryser*

Nä vi får hoppas på att det är en vanlig kurs där de bli informerade om all statistik och sån skit. Så vi slipper ett gäng over-caring lärare på skolan. Jag skulle inte vilja att de visste. Vet de så fine, men jag vill inte gärna säga något. Och om de går en kurs kanske de fattar.

Nä nu måste jag sluta med det här! Jag bara stressar upp mig över något som troligen inte ens kommer hända.

  DUMT!

Nu ska jag kika andra bloggar

  Hejs <3