vad är det som gör att allting ska jävlas med mig? Inte nog med att jag nyss förlorade en ponny, nu är den jag faktiskt har kvar inte bra i benet än. Hon blev ombehandlad idag och ska promenera i två veckor till innan vi får besked om hurvida vi kan sätta igång henne eller inte.
     Jag har inte så mycket att säga om detta förutom att det är drygt jobbigt och hemskt! Det värsta är att vänta och gissa vad jag kommer få göra nu i två veckor och kanske mer... Vänta.

     Weei.

Pappa och jag har i alla fall köpt gott te. Nu ska jag tröst-dricka rosen-te och äta en mandarin. Imorgon blir det till att tvinga sig upp och gå till skolan!

Vi hörs

XOXO

Åh, det är ju så att man nästan börjar snyfta. Tänk vad mycket saker jag har hunnit med på två år. Jag satt och bläddrade lite i mitt blogg-arkiv, (som är rätt stort) och det är så sött och kul att läsa mina små vardagsbetraktelser. Små fina saker som jag sett, tagit in, reflekterat över och sedan skrivit ner..
     Det som fick mig att skriva detta lilla inlägg var endå att jag såg i min blogg att det snart är ett år (!) sedan Hannah ellinor mamma och jag var ner till Stockholm och såg Aiden. Det var så kul! Så himla mysig resa var det, glad och fin. Åh.
     Generellt så längtar jag inte tillbaka till 2008, bara för att. (vill du veta specifikt varför så kan du klicka dig bakåt i bloggarkivet och läsa juni -juli 2008) men jag tror att jag har ett selektivt minne, för jag kommer inte ihåg allt som var jobbigt och hemskt. Jag komemr ihåg de glada bitarna. Bitarna med skratt och vänner. Umeåresan, kvällen då vi bakade en jättefin kaka med regnbågsströssel på. Såna små saker som helt enkelt förgyller ens vardag. Det är såna jag kommer ihåg och längtar tillbaka till. Det känns som att det har blivit mindre saker av denna kategori nu. Så om man inte ska se till helheten så saknar jag 2008, jag saknar delar av det.

     Tänk då vilken tur det är att jag har den här bloggen som kan påminna mig om dessa små guldkorn! Är det inte amazing så säg!?

Nu väntar jag bara på att mamma ska ringa. Det bådar inte gott att det tar tid. Skulle det ha varit helt okomplicetar hade hon ringt för minst 10 minuter sedan... This is not good.

Jag tycker inte alls om att vara sjuk. Det är inte det minsta lilla kul och jag känner mig smått ensam och bortglömd. Som alltid när jag är sjuk.. That's just how it is.

Well, idag har jag fördrivit tifrn genom att plugga och kolla på star wars. Jag älskar de filmerna! Men alltså, det är inte alls kul att kolla på film själv!

Jag är mycket pepp på att göra något! Vad som helst som inte är att lHelst av allt skulle jag vilja åka och träna, men jag tror inte att det är en bra idé, kanske ta en promenad? Vi får se hur jag känner när mamma har ringt och berättat hur det gått på kliniken..

måste bara tillägga att jag hatar att skriva på denna dator! Touchpaden är alldeles för känslig! Jävla crap!!!

vi hörs! ;*