ja, det är precis så jag känner mej, det kanske är orättvist mot er änglar att säga så, men jag kan inte låta bli. Jag känner mej ju Ensam!

Allt har slutat betyda något, det spelar ingen roll längre, vad som än händer, det spelar ingen roll. eftersom nu när jag har passerat botten och sjunkit ännu djupare finns det ingen möjlighet att ta sig upp. Det enda jag kan göra är att låta allt ske. Även om det är svårt så spelar det ingen roll längre. Det enda som spelar nån roll är ni änglar!

Jag skulle göra VAD SOM HELST för er. Verkligen allt! Vad ni än ber om!

Jag skakar, inte utanpå, men insidan av min kropp, darrar!

Det bär av till kliniken med Ponnien idag, Jag är nervös! Min vanligaste känsla nervositet...

Nervositet, sömnproblem, trött, vaniljte, illamående, saknad...

Jag saknar mina änglar, det känns så ensamt utan er! Och jag har inte pratat med nån av er på hur länge som helst! Jag saknar er så jag går sönder! Igår ville min familj att jag skulle baka, och jag kände för en ängelkaka, men jag klarade inte att baka den. Saknar er för mycket :(

Och jag måste bara skriva ett tack:

tack Alex, det är så härligt att ha dej och prata med. (: