Jag saknar någon att luta mej på, någon som inte kollapsar under mina problems tyngd. Men samtidigt som jag saknar någon som kan hålla mej i handen så vet jag att jag förtjänar att vara ensam med mina problem. För ingen av mina älskade vänner har gjort något för att förtjäna all skit jag slänger upp på deras axlar. Ingen av änglarna i min närhet är värd något sådant.

Det ekar i mitt huvud, allt är ju tomt, ensamt och tomt!

Jag måste ha något att se fram till. Om jag inte har nåt att se fram till så tar jag mej inte upp ur sängen ens.

Jag vet att det här är egoistiskt, men jag kan inte hjälpa det! Jag MÅSTE veta att jag har nåt kul att se fram emot för att jag ska stå ut med nuet!

Nu ska jag inte säga mer, jag har redan sagt för mkt.

Han ropar och rakbladen kallar!

HJÄLP!

Jag har inte laddat hem ny musik på snart 3 veckor! OMG!

Tips någon!