Det finns en människa i min "närhet" som går mig något fruktansvärt på nerverna! Det känns som att h*n förföljer mig! eller inte förföljer, men h*n kontaktar min lite nu och då och får mig på allmänt dåligt humör. H*n skickar ideligen störande sms som jag motvilligt svarar på. 

   Idag sa Hannah åt mig att jag borde säga ifrån! Stå upp för mig själv. Och ja, det borde jag verkligen! Det ät inte alls likt mig att göra så här! Jag brukar vanligtvis skrika ut mina åsikter. Om allt och alla, men vad är det för fel nu?

   Kan det vara det att h*n är självdestruktiv och deprimerad och att jag på något sätt tror att h*n kommer ta det hårt om jag säger: "Hej sluta kontakta mig är du snäll, du drar ner mig i depp-träsket igen". 

   Jag kan verkligen inte förmå mig att säga det till homom/henne, jag kan bara inte, jag tycker för synd om honom/henne för det. Helt ärligt!  

Nu ska jag tänka på annat och gå ner till badrummet för att borsta tänderna

   Sov gott allihopa där ute, <3  

Alltså idag förvånade jag mig själv så till den milda grad att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra!

   Vi har ju bild i skolan, och då tänker jag Fine, bild är väl kul, jag älksar att rita men det blir skitfult.... Men idag så ritade jag början på en bild som jag själv tycker blev jättefin. Vi ska ilölustrera en text och jag tog texten jag lade upp i förra inlähhet, "Hurt". Det blir skitbra, och när jag väl börjar rita och mäla känner jag hur det bara kliar i fingrarna. Jag ritade ju massor förut. Anledningen till att jag slutade har jag faktiskt inte någon som hellst aning om. Så det blir väl bara till att börja igen. För jag tycker själv att jag är bra på att rita och man blir glad av att göra saker man är bra på!

   Japp nu ska jag räkna småpengarna i min småpengar burk (en ben and jerry's burk som jag lägger alla mina småpengar i) Vi ska se hur mycket småpengar jag samlat ihop på ett par månader (:

Hörs sen friends, xoxo