Underbara onsdag, varför har du vänt dig emot mig? frågar jag och suckar uppgivet

Jo du ser, jag behöver vara hos någon annan nu, jag kan inte alltid vakta dig och göra dig på bra humör. svarar onsdagen med tårar i ögonen. Vi ser länge på varandra sedan försvinner onsdagen iväg utan fler ord.

Jag känner hopplöshet och en aning panik blandat med ångest. Nian är jobbig, det är bara så att försöka intala sig något annat är bara idiotiskt, synd att jag är en uppenbar idiot!

   Vi har verkligen tagit oss vatten över huvudet när vi har satt upp vårt SO-projekt, med tanke på hur många SO-timmar vi har är vårt mål näst intill omöjligt. Men -som vanligt- kommer vi bli klara, vi kommer få vårt bra betyg och sen kommer vi vara glada över att det är slut! Tyvärr är verkligheten utformad så att på en gång vi är klara kommer nästa stora projekt komma och nafsa mig i hälarna tills jag plockar upp det och stryker det medhårs och ska jag vara ärlig vill jag inte stryka alla projekt medhårs längre!

   Jag är så trött att jag inte orkar plugga till mitt prov imorrn. JAG orka inte plugga till NOPROVET! No är ett av de ämnen jag är bäst på och tycker mest om! Jag vet inte vad som är fel nu, men något är det! Uppepå No:n har vi nationella prov i engelska på fredag, hk-prov på måndag, svenskaprov på tisdag, åre på onsdag, två matteböcker att göra, en väldigt komplicerad till vilken jag behöver en speciell miniräknare som ligger hemma i pappas hus utan batterier så det har stått stilla på den fronten.

   Det känns som om jag försöker starta ett krig mot en okrossbar fiende och allt mina arméer gör när de hör mina order är att lägga sig ner på marken och strejka!

Jag läste en bra dikt idag, men tyvärr så strejkar vi just nu hos mig så jag kommer inte ihåg den. Stackars er!