Huhu vilken underbar konsert jag har varit och sett. 30 Seconds To Mars på Fryshuset var obeskrivbart. Så bra att det inte finns ord.

Det där var bara en parantes innan det "riktiga" inlägget börjar...

Nu så.

Nästa helg måste jag utrymma mitt hus, Dao ska tydligen ha fest -.-' gah. Det blir väl till att åka upp till norrbäcken och gömma mig i min ensamhet.

På tal om ensamhet.

Jag har känt mig lite ensam på sistone, trots att jag varit omgiven av människor jag älskar och som jag vet älskar mig. Trots detta finns det små korn av ensamhet inom mig, de är så små att de inte alltid känns, men ibland råkar jag bita på ett och då sprider sig smaken i min kropp.

What am I doing wrong, why am I feeling alone?

Nu måste jag rycka upp mig! kan inte fortsätta såhär. Jag bryter ihop över absolut ingenting. Vad fan är det!? SKÄRPNING!