Japp, jag ska kanske säga det rakt ut! 
Min söta lilla fina ponny är halt. Och vi vet inte om hon blir bra och även om hon blir det kommer vi inte kunna hoppa något eftersom då kommer hon troligen bara bli halt igen. Jag och min ponny skulle komma igång och tävla denhär sesongen. Vi hann starta tre gånger, en lokal dressyrtävling, KM i dressyr och KM i hoppning. Sen så sprack det. På en onsdagsträning så såg vi att hon var halt. När jag red igenom högersvängar så haltade hon som fan. Jag satt av och mamma kollade på henne när hon travade på rakt spår. Hon behövde inte ens böjas eller nåt, det syntes på en gång att hon var halt på höger fram. Så det var bara att åka hem med henne. Dagen efter kom äntligen vår hovslagare, han hade inte kommit på 18 veckor så det var fan på tiden, men han hann bara dra av henne framskorna, ta bort snösulorna, fixa till hovarna och spika tillbaka skorna, för sen skulle han till tandläkaren. Han sa att han skulle komma tillbaka på måndagen efter, men han kom inte. Nu är det söndag och han har fortfarande inte kommit. Jag får just nu bara promenera men sötnosen. Inget mer, men hon är pigg och glad. Fast i onsdags när jag kom och skulle ge henne mat, medicin och senare gå ut med henne så stod hon och hängde och ville inte äta. Hon åt ganska motvilligt upp kraftfodret och medicinen. När vi sedan skulle ut på vår lilla promenad var hon inte alls lika glad och frammåt som vanligt, jag blev lite orolig måste jag säga.Nu är det ett tag sedan jag träffade henne senast, men jag kommer på onsdag...

Det känns som om jag sviker henne om jag säger att jag vill ha en annan ponny att tävla med, vilket jag egentligen vill, fast samtidigt inte. Det känns faktiskt jävligt dåligt det här! Jag känner mej som om jag dissar min bästa kompis för att hon har ont i ett framben. Jag vet inte vem jag ska prata med, det är därför jag skriver det här! Jag känner mej bara som om jag är ivägen när jag försöker prata med nån. Jag har gått runt och mått så extremt dåligt på grund av det här ett bra tag nu. Jag vet inte vad jag ska göra. Det känns som om någon sakta klipper sönder mej med en slö sax. Men hur illa det än går kommer jag alltid komma ihåg henne som hon var när vi var på topp!

Haha, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta,

Kan någon människa förklara för mej varför Panic at the Disco bara gör sämre och sämre saker! (faktiskt inte sant, nine in the afternoon är sämre än den här nya videon) Asså varför ändrar man på ett vinnande koncept för?

Deras förra skiva er en stor favorit hos mej och när nya skiva kom ut så laddade jag hem den och började lyssna. För varje låt som gick blev jag mer och mer fundersam på om det verkligen var Panic at the disco, men det var ju tyvärr det.  Varför gör man en uppförljare till "A feaver you can´t sweat out" som låter ungefär lika bra som om min katt skulle ha skrivit den.? (no offence mot brendons röst)

Och igår när jag var hos Hanna så klickade vi runt lite och kom av en slump in på youtube och såg Panic's nya video: "That green gentleman" Jag trodde att jag skulle garva ihjäl mej. Så jävla patetiskt dålig video. Men ett plus till Brendon Urie för att han är den snyggaste människan på jorden!

Va fan var det för fel på I write sins stilen?

Death Cab for cutie alltså, Ett av mina favoritband, men jag vet inte riktigt om jag gillar den nya skivan eller inte.

Första singeln ut från skivan är "I will posses your heart", en vid första anblicken jävligt tråkig åttaminuters låt. Men när de väl börjar sjunga 4,35 minuter in i låten blir man helt förvånad av hur bra den är. Den är nästan i klass med mina gamla favoriter från Plans. Det enda jag kan klaga på är den upprepande texten, det låter som om de försöker hjärntvätta en, but still, ME LIKE! Och Ben Gibbard's röst är ju bara för härlig!

Skivan låter väldigt mycket som "gamla vanliga" Death Cab, fast mer up-tempo plus att de har blivit bättre på gitarrspelande! Gitarrerna på den här skivan är grymt mycket bättre än på de gamla. Även den här skivan har en totaldeprimerad låt, "The ice is getting thinner", den nya "I will follow you into the dark"

 
Skivans Höjdpunkt: är utan tvekan "Talking Bird" och "Your new twin sized bed", man bara älskar ju sönder introt till denhär låten. Och gitarrerna är ju rena öronorgasmen!
Skivans Bottenskrap: Det fyra och en halv minut långa introt till

"I will posses your heart" 

Jag har iallafall bestämt mej nu, efter att ha lyssnat på skivan två gånger kan jag konstatera att jag gillar den. Den toppar inte Plans än. Men kommer ta över om jag skulle få för mej att lessna på Plans. 

Nu väntar vi bara med stor spänning på MCR's live DVD som kommer ut den 24 juni, Green Days skiva som jag inte har nån aning om när den kommer ut och på MCR's nästa skiva!