det kanske inte var helt rätt att sätta detta inlägg under vardag, men jag kan inte riktigt komma på något bättre att sätta det under.

Jag har fyllt år nu, gått över den osynliga, men ack så distinkta, linjen från att ha varit en liten tjej som drack vin olagligt och inte fick göra som hon ville till att nu vara en lika liten tjej men som får dricka vin lagligt och får göra precis som jag vill! Det ni!!

Ikväll ska jag åka ner till kvissle och lyssna när två underbara väninnor ska spela, sedan ska jag åka bort till klockarberget, hem till matilda, och se Oscarsgalan! Jag kommer vara trött som aldrig förr, men det är värt det! Totally värt det!

hej hopp everyone out there!!

Det har kommit snö till min lilla stad! Det är vackert, speciellt när solen ligger på. Då ser det ut som om någon hällt ut en gigantisk skål grädde över världen! Bör jag tillägga att jag gillar snö? Allting känns lättare och luftigare än när marken ligger grå och kal. All rå kyla ersätts med fluffig vit snö!

Jag har införskaffat mig en awesome accessoar (hur stavas det egentligen?) precis i lagom tid för denna snö! Gissa vad det är!?!!!! Jag ska ge en ledtråd! Fluffigt, lite pälsigt, man har det på huvudet! Klickar det? Jag har skaffat mig en ryssmössa! :D den är helt otrolig! Jag behöver inte ha halsduk längre, för mössan "täcker upp" för värmebortfallet! Jag är varm om mina öron när jag går ut! Det är riktigt trevligt att slippa frysa och jag önskar att jag investerat i en liknande mössa tidigare!

En annan ganska spännande sak har jag att delge! Jag har skaffat mig en brevvän! Hon kommer från tyskland och jag är sååå excited! Jag gillar verkligen att få mail, därför är det faktiskt riktigt riktigt kul att ha en brevvän (vi mailar). Jag blir lika glad varje gång jag loggar in på hotmail och det finns ett brev från tyskland i min inkorg!!

tänkte bara ifall ni ville se min mössa så kommer det ett kort på den här! Jag är också med, men lägg fokus på mössan! Visst är den awesome? Jag har precis varit ute i snön på detta kort, därav vattnet på glasögonen! ;)

//Emma

Aiden.

Underbara älskade band. Idagf är det två år sedan, på dagen, jag, mamma,  Ellinor och Hannah åkte ner till Stockholm för att se Aiden. Jag blir alldeles nostalgisk av att bara tänka på det! Det var en sån bra konsert och allt var så perfekt, jag minns hur vi stod utanför i nästan två timmar, bara för att "få bra platser" sedan visade det sig att det inte gick att får dåliga platser. Vi var aldrig med än 150 personer framför scenen.

Det kanske inte är awesome kavlité men det är dock från den spelningen jag var på!

spelade ni någonsin kula på lågstadiet? Det gjorde jag, ofta. Jag var riktigt duktig och har en 10 liters hink full med fina och hela kulor. De trasiga, de slängde man ju. Det visste ju alla.

Idag känner jag mig som e trasig spelkula. En som någon placerat med den hela sidan upp för att det fula inte ska synas. Jag minns när man vann en sådan kula, men blev alltid lika glad, ända tills man såg baksidan. Då var man inte lika glad längre. Precis som en sån kula känner jag mig. Fin framsida bra fasad men på baksidan, om man vänder på mig har jag en stor spricka!

hello hello!

hur ser vcärlden ut genom dina ögon idag? Min värld är ganska grå, tyvärr tyvärr. Jag önskar mig en stark orange lampa som kan lysa upp min värld lite, solen skulle också fungera...

Well well, what have I been up to then?
så himla bra fråga! Tack för att du ställde den, eller? what,  wait. Jag har ett ganska tråkigtliv just nu. Skolan, plugga, träna. Skolan plugga, träna. Inte ens något nytt händer med hästen. Hon är fortfarande i skrittfasen. Men nog om det!

jag känner mig som en liten spelkula, en sån som man spelade med när man var liten, en med massa fina färger. En liten spelkula som blivit lämnad i gruset. Omgiven av en grå diffus värld.

Jag brukar inte känna mig såhär på hösten, jag brukar tycka om hösten, men i år känns hösten som en börda. Ingetb känns lätt längre, allt känns tungt och jag har ärligt talat ganska lite inspiration över till någonting. Jag ska försöka peppa upp mig, jag vet ju att jag måste. Rulltrapporna rullar fortfarande men jag har starka ben så jag orkar fortsätta gå uppåt. Jag är ju fortfarande uppe i trappans högre delar så det är ingen riktig fara än. Jag börjar dock känna varningstecknen...
     Jag känner mig stressad, jag upplever att jag har massor att göra men ingen tid att få det gjort.  

     Jag känner mig dessutom dålig. Jag presterar dåligt. Jagt VET att jag kan bättre, men det går inte! Det går bara inte. Jag misslyckas om och om igen och det värsta jag vet är misslyckanden.
     Dessutom är jag väldigt lättirriterad, jag blir arg för ingenting och jag blir inte dåligt arg heller...

måste sluta gräva ner mig, men det är så svårt att sluta när man kan gömma sig i ett mysigt litet hål och bara glömma!

vaknade och kunde inte andas, la mig på mage - det hjälpte inte. Jag lyfte huvudet och kollande klockan 07.05 huvudvärk och nackspärr. Jag lyckades genom någon sorts mirakel somna om och vaknade två och en halv timme senare. Jag tog på mig mina glasögon och började läsa en bok. efter en timme stod jag inte ut längre, hostan och nästäppan blev riktigt riktigt jobbiga då jag låg ner. Jag klev upp och tänkte "äta frukost" jag känner efter och inser att käken gör, om möjligt, ännu ondare idag än igår och jag är dessutom inte hungrig. Jag kokar en kopp te och tar ett glas juice. Jag hade lika gärna kunnat dricka vatten. juicen smakade inget, näsan är igensnorad. Jag testade snyta mig, men det är ingen mening. Nu sitter jag här framför datorn och mår dåligt, förkylning är något jag inte ofta drabbas av faktiskt. Jag har inte varit riktigt förkyld sedan i våras... Jag antar att jag inte kan klara mig hur länge som hellst.

jag sitter i min soffa, i mitt vardagsrum. Det är tyst med undantag för datorn som just nu visar ett avsnitt ur tredje säsongen av Grey's Anatomy och jag funderar på att koka mig en kopp te. Jag är ensam hemma för första gången på evigheter. Det är underbart och avkopplande och jag längtar efter en egen lägenhet och ett eget liv. Ett eget liv i ett hem jag själv bestämmer hur det ska se ut och skötas. Jag längtar kanske efter att växa upp och bli vuxnare, mer självständig.

oj vad det känns ovant att sitta framför datorn och ha bloggen framför ögonen. Det var ett bra tag sedan ni hörde något från mig senast. Det har varit ganska skönt, att inte vara helt utfläkt på internet alltså.

Min sommar har varit både bu och bä, men jag vill inte spilla ur mig allt på internet, det känns taskigt mot både mina vänner och ovänner... Så långt jag vill berätta är väl att jag har nästan sagt upp några vänskaper och lagt till några nya och att jag är till freds med hur det blivit. I have no regrets.

I dagarna har jag varit ute med min klass och campat, det har varit riktigt kul faktiskt, att tälta och vara ute i "vildmarken". Jag måste säga att jag älskar min klass. Ni är så fina allihopa, snälla och har väldigt bra humor. Ni förgyller mina dagar, utan de fina vänner jag har i skolan skulle det vara ganska suckie att gå dit, ärligt.

EN tråkig sak har också hänt, min ponny är halt igen, stackars älsklingen. Hon är behandlad i båda haserna bak och vi är just nu i avvaktnings fasen. inte så mycket mer att säga om det faktiskt.

Jag vet inte om detta är en engångsföreteelse eller om jag kommer plocka upp trådarna, det får vi se. Jag kände helt enkelt bara för att dela med mig av mitt liv!

XOXO/ Emma