Vad är det som gör att Du fastnar för en teveserie? 

Är du en sån som fastnar för romantik och gull gull, eller är du en sån som gillar action och pang pang? Eller så kanske du vill kolla på rika barn utan problem som tror att de har problem? Eller så vill du kolla på kriminalserier med en massa psykopater. Eller så är du en sån som mig.

Jag säger att jag inte gillar teveserier, men sanningen är att det säger jag bara för att jag inte ska börja titta för börjar jag väl titta så är jag fast sen. Vilken dålig serie det än rör sig om. Har jag sett ett par avsnitt så är jag fast sen. No matte what. Visst jag är riktigt rädd för psykopater, men min rädsla hindrar mig inte från att facineras av dem. Hur de gör för att komma undan, hur de ens kan tänka sådana tankar, hur de döljer det. You name it. Men saken är den att även fast jag har "fobier" så sitter jag där. Och kollar och kollar och kollar. Jag kan inte sluta. Det är som ett gift. Och nu har det även spridit sig ut till mina bloggarceller. Hur ska det här sluta?

Meningen med detta inlägg var att jag skulle skriva den serien jag just nu är beroende av: Prison Break. Det jag gillar med den är att den är så utstuderad. Varje detalj stämmer, verkligen allt! Det finns inte ett enda fel någonstans. Och när jag sitter i min fåtölj och kollar kommer jag ibland på mej själv med att hålla andan. För jag blir nervös... Ska de hinna gräva igen hålet ner till rören i tid? Ska de hinna få ut Lincoln? Och även fast jag sett säsong 1, 2 och halva 3, blir jag lika nervös. Jag vet att de kommer klara sig, jag vet att de kommer ut ur fängelset. Jag har redan sett det. Men endå sitter jag där med hjärtat i halsgropen.. Varje gång

Jag har antagligen sett för många skräckfilmer. Det kan ju egentligen inte vara bra för en att se om man tänker efter. Jag såg min första skräckfilm när jag var 9.Och dessa 6 år av skräckfilmstittande har satt sina spår. Jag är extremt mörkrädd... Jag kan inte gå ut själv på natten när det är mörkt, jag klarar nästan inte av kriminalserier och sånt eftersom de är realistiska och det mest pinsamma: jag smyger i mitt eget hus. Är det tomt och mörkt och jag är ensam hemma. Ja då vågar inte jag gå omkring som om det vore jag som ägde stället. För hur många psykopater finns det inte där ute i världen? Jo oräknerliga. De bara väntar, finns där och väntar på att få döda en på de mest plågsamma sätten. Jag menar titta bara på till exempel: saw, där fångar de dej när du minst anar det. i "When a stranger calls" är psykopaten redan i ditt hus. Hannibal kan komma åt vem som helst var som helst. Disturbia visar oss bara att vi måste vara på vår vakt, "varje mördare är någons granne". Och efter friday 13th kommer väl ingen någonsin våga sej ut i skogen själv igen. Och du ska inte tro att du är säker bara för att du har klarat dej i ditt rum och lagt dej i sängen, för så fort du somnar så finns Freddy Krueger där med sin klohandske. Och nu har jag inte ens nämt Dexter, alla psykopater ute i världen beware, Dexter´s here. Han dödar endast de som "förtjänar att  dö" och skulle aldrig röra ett barn. Men endå, jag är så extremt rädd för att någon skulle börja mörda folk som han gör. Eller ennu värre, din bil går sönder när du är i en lite halvöde by och det bara finns typ två hus som är bebodda. 

Det är bara att inse: Jag älskar skräckfilm och hur rädd jag än blir så fortsätter jag endå. Ganska korkat om man tänker efter, men vad gör man inte för ca 90 minuters spänning?

xoxo, EmmaJosefina  

Hör och häpna; jag har städat hela dagen. Jag vaknade och bara kände att "Damn, Jag vill STÄDA" och mitt rum var nystädat så jag gav mig på pappas lilla skrubb som för övrigt ska byggas om till mysrum. Jag städade, och städade och städade. Men till slut var det rent. Och vi var 4 icakassar skräp rikare. Och jag hittade en massa interesting saker. Ja detta lilla rum i alla fall. Vi ska riva ut skåpet och bänken som står där inne och sen ska vi sätta väv på väggarna och jag ska måla. Rött hade jag tänkt, men det får vi se då. Det kan också hända att det blir mörkgrönt eller brunt. Sen så ska vi lägga in en mjuk kanske luddig matta så att det blir mysigt. Sen ska jag bara dit med en massa kuddar och filtar. Så blir det perfekt sen. Och i dörröppningen ska jag ha ett svart sammetstyg som draperi. Kommer ävern behöva någon sorts liten gardin i lillrummet. Gärna sammet där också. Och så funderar jag på att köpa ett par högtalare till. Så att jag kan koppla ett par in dit och ett par ut i rummet. Sterion vill jag ha inne i det lilla rummet. ÅÅH Jag bara känner för att städa MER! så imorrn ska jag ge mig på mitt rum här hos mamma. Det skulle behövas faktiskt. Och fan vad jag fick lust att åka till IKEA! Damn, får ta och snacka med mamma, vi ska ju endå köpa en ram imorrn så man kan ju alltid hålla tummarna för att vi far en sväng till birsta (:

Nä, nu ska jag spela bloons tower defence 3

XOXO

Jag har en nu en ny omröstning.

Så feel free to vote ;) Det är ju så himla kul när ni läsare svarar på min omröstning och lämnar kommentarer. Då blir jag glad. (:

Hörs om ett tag, jag ska fixa fika innan jag skriver mer

 kram

Är jag konstig om jag vet precis hur jag vill ha mitt liv? 

Är det konstigt?

För jag vet precis vad jag vill jobba med och hur jag vill bo och allt! Jag inser det mer och mer varje dag att jag verkligen vill göra det jag  alltid tjatar om att jag vill göra

Jag har även mina små drömmar om att göra andra saker. Drömmar som ingen människa någonsin har fått ta del av... 

I framtiden vill jag utbilda mig till läkare. Och senare specialicera mig på Psykiatri eller lung-kirurgi. Det spelar inge roll om jag får jobb i Sundsvall eller Stockholm. Det är det här jag vill göra med mitt liv.

Är det konstigt att vara så säker?

Senare vill jag ut och resa. Se ställen jag aldrig ens ägnat en tanke åt. Träffa nya människor från andra delar av världen. Och bara känna mej helt och hållet FRI!

Och nu, avslutar jag mitt inlägg, jag insåg att jag inte vill dela med mig av mina andra drömmar. Inte idag.

håll till godo.

XOXO  

Det finns en kille i Njurunda. Jag ska inte nämna några namn, vi kallar honom "Stalker-tobbe". Han riktigt läskig. Ni ser. Han förföljer Hannah. Eller mig... Vi är inte säker, men något problem har han. 

Det hela började i sjuan då  Vi skulle välja språk. Hannah, Jag och Bella valde Tyska.  Från början fick vi välja platser och då var allt frid och fröjd, men sedan när Ester skulle göra placeringen så fick vi ett helvete. Jag och Bella Hamnade brevid varandra och Hannah på ett annat ställe. Stalker-tobbe brevid mej. Jag frågade Ester om inte Hannah kunde få byta plats med Honom. Hans kompis satt ju endå brevid Hannah. Men han vägrade.  Och vägrade, men till slut blev jag arg , då gick han med på det men ENDAST om han fick sitta brevid Hannah (?). 

I åttan började jag och hannah konfirmera oss, och vad händer. Han är i samma grupp. Det blir inte bättre av att han håller på att knppa kort på oss och filma. Han väljer samma Elevens val som Hannah, Simning, även fast han inte hade det före.

I nian har det blivit ännu värre. Han sitter nu mitt emot oss på tyskan. Har bytt Elevens val... TILL SAMMA SOM VI BYTT TILL! Och han pratar med oss. Hannah har bytt till Sv/Eng, och det skulle inte förvåna mig om han snart också byter...

Uscha för honom*

Nu ska jag leta efter nya OTH!

  xoxo<3  

Jahapp, jag ska nog vila från att blogga, kanske lägga upp en video då och då, men jag har fan inget mer att tillföra. Och jag tänker inte komma med några "förlåt att jag inte skrivit på länge/förlåt att jag skriver om så tråkiga saker". För det jag skriver om är viktigt för mej!  

Men som jag sa. Jag har inget att tillföra, så det var väl allt för den här gången. Hörs nåt, kanske imorrn kanske nästa vecka. Who knows?

xoxo <3 

Åh vad den filmen är bra! Man blir så glad av den. Varje gång. Och Heath Ledger kan man inte annat än älska. Jag har sett den och Juno idag, kände mej lite smått deppig så jag startade film (:

Det hjälpte! Och nu funderar jag över ett bra ämne att skriva om, jag känner riktigt hur det kliar i mina fingrar, så jag kanske skulle fortsätta på min novell som jag har påbörjat. Eller så skriver jag ett långt inlägg om ingenting...

 Det får bli två isåna fall, jag måste äta nåt.

hejs <3