sorry belover readers, but i've been busy! sort of!

well well, vad finns att säga, livet rullar på som det ska, inget nytt på den fronten. Har haft en spännande diskussion med en god vän idag, fantasier, ;) om ni hängde med där. cockpiten i ett flygplan, med piloten, den kände jag att jag ska prova nån gång i mitt liv! nån gång! innan jag dör ska jag testa! Jag skippar flygplans-toaletten och kör på detta istället, jag tror jag ska börja skriva en mål-bok! och en "bra-bok". Jag ska seriöst börja med BRA BOKEN. Vi har en bok om att förbättra självkänslan och det kan ju aldrig vara fel! så jag ska testa. Varje kväll ska ajg skriva minst tre saker jag gjort bra och tre saker jag är glad över. Har jag mer ska jag ju självklart skriva dem med, Sen så ska jag dessutom skriva ner saker jag vill lyckas med dagen efter! det kommer bli bra tror jag, jag ska bara skaffa mig en fin skrivbok först. så länge skriver jag i min"tankebok"...

     Min tankebok är en bok jag har där saker som är för privata för bloggen hamnar! Den är otroligt bra faktiskt och den har verkligen hjälpt mig, det känns som att berätta för någon. Men det är nog egentligen mest en klago-bok ;) mina vänner skulle inte vilja läsa om sig själva ska jag säga! Fast på ett sätt endå. Jag har både lovprisat och sågat dem så det är tvetydigt! ;)

sorry för ett flummigt inlägg men jag är trött! ;* godnatt!

Det känns så himla skönt att oktober äntligen är slut! äntligen äntligen ÄNTLIGEN! Jag känner mig så pepp inför en ny månad, jag ska gå in i denna månad med ett leende på läpparna och jag ska ta och rycka upp mig! Glad glad glad! :D

Den senaste vecan har varit underbar, jag har umgåtts med folk jag älskar och som älskar mig. Jag har vilat upp mig och kramats i massor, kramar är underskattade! Film har det också blivit, många filmer. Åh vilket underbart lov!

Nu ska jag skriva i träningsdagboken och sen ska jag plugga vidare på historian!

Ha en fortsatt trevlig kväll mina läsare! Vi hörs senare! ;*

först och främst, jag mår inte dåligt! Jag kanske skrev denna novell när jag gjorde det men det ha i varje fall inget som helst att göra med idag.

Jag är inte novellens huvudperson. Hon är en påhittad person och de tankar och handlingar hon gör i denna påhittade novell har inget med mig att göra!

Tack för att du läste detta innan novellen.

Jag vill inte att någon ska missförstå!

Ensam och övergiven satt flickan på en parkbänk mitt i stan. Hennes kläder var rena och fina och håret prydligt uppsatt i en knut, mitt på huvudet. Där hon satt hade väl aldrig någon kunnat ana vad som rörde sig bakom hennes gråa ögon. Ingen hade väl kunnat ana att flickans tankar var gråa som himlen hon satt under och aldrig hade väl någon kunnat gissa sig till att flickans tankar kretsade kring rakblad och blodiga sår. Inget av detta syntes utifrån och flickan skulle aldrig släppa in någon mer innanför. Ingen skulle någonsin få se hennes inre igen. Hon hade öppnat sig förut. Hon visste vad hon pratade om när hon sa att hennes hjärta var så ärrat att inget skulle kunna tränga igenom dess väggar. Ja, flickan hade inte haft det lätt.

Flickans vänner hade inte visat några tecken på liv under de fyra senaste veckorna. Ingen svarade på hennes mail, ingen ringde upp henne när hon ringt, ingen ville helt enkelt ha kontakt med henne. Vad hade hon gjort? Hade hon skrämt bort dem med sitt mörker? Var det möjligt att alla hennes vänner lämnat henne på grund av det hon bar på?
   Det kunde inte vara så!
   Det bara kunde inte!
   Fast flickan visste att det var så.
   Hon visste att hennes vänner inte stått ut med henne. De hade inte klarat av hennes mörka sidor. Hon hade blivit för mycket för dem. Den dagen hon öppnat upp sig på riktigt och verkligen berättat om sina mörka sidor hade alla hon haft nära helt plötsligt försvunnit och nu var de spårlöst försvunna. Det enda de lämnat kvar som minne var såren inom henne. När de vänt sig bort från henne hade de rivit upp djupa sår i hennes hjärta. Sår som nu hade läkt ihop och bildat fula rosa ärr. Rosa ärr på flickans röda, blödande hjärta.  

Flickan snyftade till och torkade snabbt bort en tår som försökt rymma från ögonvrån. Hon får inte visa sig svag, aldrig någonsin. Det talade alltid hennes pappa om för henne som liten. ”Visa aldrig dina svaga sidor och låt ingen se att du har ont”. Orden hade etsat sig fast i hennes hjärna och de var nu en del av henne. Flickan tog upp spegeln hon hade i fickan och öppnade den. När hon stirrade in i den möttes hon av ett par gråa, blanka ögon. Ett par ögon som var på gränsen till tårar. Flickan drog försiktigt upp tröjärmen och smekte den orörda huden på sina handleder. Hon funderade på om det verkligen skulle hjälpa. Skulle smärtan verkligen bli lättare att bära om hon skar? Hon betraktade den vita huden som täckte hennes pulsådror och suckade. Flickan visste inte vad hon skulle ta sig till. Hon var ensam i världen. Vad gör man om man är ensam i världen och bär på något som är för farligt att släppa lös? Flickan funderade på att åka hem till sina föräldrar men de skulle aldrig förstå hennes mörker. De skulle bara tycka att hon betedde sig konstigt och sedan skulle de ta med henne till någon som ”skulle hjälpa”. Nej tack tänkte flickan. Då sitter jag hellre här själv.

När kvällen kom till staden där flickan bodde bestämde hon sig för att, trots allt åka hem till sina föräldrar och sova. Det var inte det att hon inte älskade dem, det vara bara det att de inte skulle klara av hennes mörker. De skulle, precis som alla hennes vänner, lämna henne ensam och ärrad. Lämna henne att blöda ihjäl på golvet. Flickan rös till och promenerade den korta biten hem till sina föräldrar. När hon kom fram till rätt dörr blev hon plötsligt tveksam. Hon funderade på hur hennes föräldrar skulle reagera på att se henne. Hon önskade att de båda skulle komma ut i hallen, säga ”välkommen hem älskling” och krama henne. Men det var nog för mycket begärt. Flickan hade aldrig fått den uppmärksamhet hon velat ha och hon visste inte om det var för att hon ville ha ovanligt mycket eller om det var för att hennes föräldrar inte gett henne tillräckligt. Hon visste egentligen ingenting om sina föräldrar. De hade aldrig haft en bra relation. Den hade alltid varit spänd och konstig, i alla fall enda sedan hon upptäckt mörkret inom sig.

När flickan satte nyckeln i låset kände hon hur det pirrade i magen på henne. Hon visste att det inte väntade kärlek innanför dessa dörrar, men hon hade ingen annan stans att ta vägen. Hon bet ihop, öppnade dörren och steg in.
     Flickan möttes av ljudet från teven och lukten av nybakat. Inga kramar. Ingen hälsning.  Flickan suckade och tänkte för sig själv att det nog var hon ändå. Hon tänkte att det var nog för mycket begärt, bara för att hennes vänner hade det så betydde det inte att det var normalt. Hon hade inte lyckats lura sig själv. Hon visste att det var hennes situation som var onormal. Hon suckade och tog av sig skorna, sakta, sakta utifall någon bestämde sig för att gå på toaletten. Då skulle hon få ett välkomnande och kanske till och med en kram. Om hon hade tur det vill säga.
     Flickans tur kom inte denna kväll, trots att hon klädde av sig långsammare än vanligt. Hon suckade och gick upp för trappen till övervåningen där hon hade sitt rum. Mörkret inom henne skrek. Flickans alla glada tankar som hållit henne flytande under så många likadana nätter var inte där. De var alla borta. Inte en enda livlina att ta till. Flickan började inse att hon för första gången på riktigt länge var ensam. Ensam. Hon snyftade till och sprang in på sitt rum. Det var inte långt till tårar. Flickan såg sin spegelbild i spegeln som hängde på hennes vägg. Bilden skrattade åt henne. Flickan önskade att hon kunde få vara spegeln, hon ville så gärna komma bort. Bort från ensamhet och mörker, bort från självhat och allt som var henne.

Två timmar senare och med blodiga rakblad i fickorna stod flickan på busshållsplatsen. På väg mot bron. Hon log vid tanken av att inom en timme skulle allt vara slut. Hon skulle vara fri från mörker och i hennes nästa liv skulle hon kanske kunna öppna sig igen. Kanske släppa in någon.
     Flickan klev på bussen och satte sig längst bak. Hon var ensam på bussen. Rakbladen hade hjälpt, men de hade inte varit tillräckliga. De hade inte dämpat smärtan på det sättet hon föreställt sig. Tvekande tog hon fram ett av de vassa rakbladen och strök med fingret längs eggen. Flickan tvekade några sekunder men bestämde sig sedan. Hon tryckte rakbladet hårt mot underarmen och drog.
     Huden öppnade sig omedelbart och blodet började rinna.  Ett leende började sprida sig över flickans annars så ledsna ansikte och för första gången på evigheter log hon ett riktigt leende.

Bussen stannade med ett ryck och dörrarna öppnades. Flickan klev upp från sitt säte och klev av bussen. Knappt tvåhundra meter från där hon stod skymtade hon bron. Bron som skulle ta med henne bort. Huden knottrades på hennes armar och hon tänkte på lappen hon lämnat på sitt rum. Hon blev lite ledsen när hon tänkte på sina föräldrar men hon kunde inte riktigt känna sympati med dem.
     Efter en promenad på några minuter var hon framme vi brons högsta punkt. Vattnet var alldeles stilla under henne. En svart spegel. Snart skulle hon vara en del av det.
     Flickan skrev ett snabbt sms till sina vänner och stängde av mobilen. Inte för att någon av dem skulle ha svarat i vilket fall. Hon tog av sig skorna och klättrade upp på broräcket. Tusen tankar for genom hennes huvud, men så bestämde hon sig och drog ett djup andetag. ”Hejdå mamma och pappa, jag älskar er!” snyftade flickan fram och sedan föll hon.

*

lade upp en novell eller två här på bloggen? Jag har skrivit några jag gillar och jag funderar på att kanske lägga ut dem... Vad tycker ni?

Jag kom nyss hem från stan där jag har varit och tränat. Body Pump och core. Härligt med träning säger jag bara. Nu ska jag fylla i min träningsdagbok och sedan ska jag sova!

See ya'! ;*

Usch, jag orkar inte blogga och det är något jävla helvetes fel som gör att jag inte kan ladda upp en video till er! Ni får därför improvisera... Tänk er att jag har lagt upp precis din favorit video. Tänk på hur glad det har gjort dig och tänk på att imorgon kommer det finnas ett nytt peppat fräschigt inlägg på denna blogg!

Sov gott ;*

Connecta över Star Wars... Hah, ni ska nu få höra lite smått roliga delar ur kvällen då jag och Hannah "connectade"..

Grejen var den att vi umgicks inte riktigt innan, inte som nu. Inta bara jag och Hannah. Men det är egentligen en sådan ful (men samtidigt härlig) sak att liksom bara connecta över! I vilket fall så var det Josephine H som hade maskerad, Jag Bella Amanda Hannah Hanna forsberg och Jessica Roos var bjudna (kanske var fler men då komemr jag inte ihåg dem). Hannah umgicks med Amanda at the time och vi var väl med varandra på skolan, men vi kände inte precis varandra om man säger så.  Ja, för att inleda historien..
     Amanda kunde inte komma, men vi andra kom (vi ska inte gå in på detajlen att jag och hannah hade kläät oss i kläder som gjorde att det såg ut som att vi tänkte gifta oss med varandra) och alla var utklädda. Mer eller mindre bra, visserligen, men fortfarande. Vi kollade på film och på något vänster kom vi in på Star Wars, jag vet inte alls hur, men dit kom vi i alla fall och gissa om vi bara helt sonika connectade genom att båda är ganska stora star wars fans? haha ganska klockrent geek! i vilket fall föddes vårt första, bästa och absolut klockrenaste internskämt. Jag fick den svarta... Hannah fick nöja sig med den gråa, men hon vänstrar ibland med den orangea, vi dissade den gröna, ;P haha klockrent!
     "Let's make a triangle! No, No, NO! Let's make a square!"

     Måste ju bara då tacka Star Wars för den fina vännen jag har fått ut ur mitt filmtittande! Men det är bara så, Star Wars ÄR bra!

     Det ena ledde till det andra och titta bara nu! Nu är vi tighta friends och jag har hissat Star Wars i ett blogginlägg!

Star Wars for the win,  haha det är ju inte direkt ett minus att Hayden Christensen är het som en sol! Han är väl somthing to die for!

;*

Ibland älskar jag min mamma extra mycket!
Som till exempel idag, jag satt i bilen och klagade på allt o-viktigt mellan himmel och jord och hon bara satt där och lyssnade och höll med. sade rätt saker på rätt ställen! Det var lovely och jag har nu ventilerat ut ganska mycket onödig crap som jag samlat på mig. Det känns skönt att ha lite utrymma för sådant som faktiskt behöver utrymme ;) Det är alltså inte så mycket som ligger och glöder där inne bakom min fasad längre. inte något oviktigt i alla fall. Bara relevanta saker. (oh yes jag kan svåra ord, Det är för att jag går natur och är smart!) haha, jag spårar ur.

Jag är lite trött nu, det börjar märkas på mitt inlägg, så jag avslutar det innan jag skrämmer bort er för gott.

Sov gott mina söta läsare! hoppas att ni drömmer söta drömmar! ;*

kärleksförklaring on the way. Håll i er hårt!

Jag kom bara på att jag borde berätta för er läsare om mina underbaraste närmaste vänner jag har (det finns andra fina personer där ute men er tur kommer ;*) Bella Amanda och Hannah. Jag älskar er. Jag älskar er och ja, jag älskar er. till pluto och tillbaka! Och jag vet inte om ni faktiskt vet hur mycket jag älskar er och jag vet egentligen inte om ni kommer läsa detta eller inte, men jag kände bara att det var dax för ett kärleksfullt inlägg så.

Idag tänkte jag lite när jag åkte buss. Jag tänker oftan är jag åker buss by the way. Och min slutsats av detta tänkande är att jag verkligen är beroende av mina vänner. Jag skulle faktiskt inte orka gå upp på morgonen om jag inte visste att det fanns folk där ute som skulle kunan samla upp bitarna av mig om jag skulle gå sönder och pussla ihop dem igen. Ni gjorde det en gång! Jag är evigt tacksam. Nu väntar jag bara på min chans att få bbetala tillbaka. Jag vill så gärna hjälpa er! ge tillbaka lite stöd och snällhet när ni behöver det. Men å andra sidan vill jag inte att ni någonsin ska behöva  detta stöd. Hängde ni med? Jag måste säga att jag tycker att jag uttryckte mig ganska bra där, hah.

Saken är den att ni är underbara! Glöm aldrig bort det! Jag älskar er massvis! tiotusen kramar var till er mina söta vänner!

nu ska jag gå och göra mig någon mat, jag är hungrig!

;*