I've learned how to survive. I've learned that all my wounds will heal, it will just take some time.

hur överlever man?

-en skilsmmässa?

-förlusten av sin bästaste vän?

-förlusten av en förälder?

-förlusten av ett barn?

hur går man vidare i sitt liv efter att alla fasta punkter rivits upp med rötterna? Hur fortsätter man fungera fast än kroppen värken på insidan och all glädje är som bortblåst? Hur orkar man låtsas varje dag och hur orkar man le, trots att inget värt att le åt finns kvar?

Tyvärr finns det inget svar jag kan ge som kommer stämma för er som läser. Inte helt och fullt. Välmående är så individuellt att ingen kan säga åt någon annan vad den ska göra för att må bra.

Jag personligen har lärt mig leva med sorg och smärta och saker som skiter sig och går åt helvete. Med saker som går sönder, saker som gör dig trasig och vänner som inte finns där när du behöver dem. Vänner som sviker och vänner som snackar bakom din rygg.

Jag känner mig trygg i mig själv just nu. jag är inte rädd för hur jag ska må imorgon eller nästa vecka. jag känner mig förhållandevis stabil.

I've learned how to survive but i am still not very good at it.