Jag har abolut INGET att skriva! torrperiod bland känslorna jag väljer att dela med er bloggläsare. Tyvärr, det är lite tråkigt men så är det i alla fall.

Jag har förresten en sak jag skulle kunna skriva om...
   Föreställ dig känslan av att någon slår din bästa vän rakt i anskitet och spottar på honom/henne, tänk dig sedan att personen kallar din vän för en massa fula ord com inte är sanna. Skulle inte du reagera då?

   JO! alla skulle reagera om någon betedde sig på detta sätt. Speciellt om det var någon vuxen du var tvingad att bo med. Då skulle du protestera högljuddt, precis som jag gör, fast inte med munnen. Jag vill inte alls göra min älskade söta fina Mamma ledsen, jag älskar henne så obeskrivligt mycket och jag försöker verkligen att hålla tillbaka och ta det lugnt. Jag lyckas ganska bra men vissa dagar lyser det igenom och jag vill bara flytta ut i stallet och bo tillsammans med mina söta ponnisar.

Jag kommer alltid tillbaka ner från ilskan och tar mig samman så det är väl inget jag egentligen lider av, det är bara jobbigt.

Mamma om du läser; Förlåt, det är inte dig jag klagar på! Det vill jag att du ska veta, du valde honom, inte jag och jag respekterar det. Men det funkar inte alltid för mig.

   Jag antar att han ser min pappa i mig.