hello beloved readers!

you know you love me, don't you.

Anyway, i onsdags var vi i Åre med alla niorna på vår skola. Det var en spännande upplevelse vill jag lova, men det var trevligt i Åre tillsammans med Mina söta vänner blev det ännu trevligare.

   Det enda jag kan klaga på -och det kommer jag göra- var hemresan*! Vi fick inte handla någon middag innan vi åkte hem och vi åkte  vi 5, det tog typ 4 timmar, så där satt jag -flickan med humörsvängningarna- utan middag. Jävlar vad mitt humör sjönk. Och som om det inte skulle vara nog, fick vi inte stanna en enda gång på hemvägen, inte för att gå på toa, inte för att köpa nåt att äta, inte alls med andra ord!

Jävla Anneli och Sigge. Den andra bussen som åkte, där alla c-klasser satt stannade så att de kunde gå på toa och köpa lite fika. men inte vi nej nej.

Japp, nu kära läsare ska ajg kanske gör något annat som att spela spel. Det finns en jättekul hemsida att spela spel på.

http://www.king.com/ det finns jätteroliga spel där, try it out sometime!

Ha en trevlig dag allihopa, jag ska i alla fall till birsta idag ha så kul ni med!

xoxo emmajosefina

Helvete vad trött jag är! och imorrn ska jag kliva upp 5! Vi ska ju till Åre. Blä känner jag nu! Blä Blä Blä

jag älskar ordet crooked. Det är så härligt, nästan fint på ett sätt jag har svårt att definiera.

Okej, vill ni veta en sak? alla ni som läser, en -för mig- viktig sak att få ur mig.

   Jag börjar ledsna nu, jag vill inte mer, jag har alltid trott att jag skulle orka hela vägen fram, att jag inte ens skulle tveka - jag hade fel. Jag har tröttnat, jag orkar inte mer nu. En veckas tysthet och lugn skulle vara skönt, en vecka då jag inte behövde göra någonting på eget initiativ; inte åka för att träffa någon, inte rida, inte plugga, inte oroa mig för någon annan eller deras problem - detta utan att bli kallad självisk. Lite träning skulle jag vilja ha, mina böcker likaså. Sen räcker det.

Åh vad jag önskar att jag var riktigt, riktigt vacker. Så pass bländande att när jag gick förbi folk på gatan skulle de titta på mig bara för att jag var vacker.  

   Drömma kan man ju alltid göra, men det är lite tråkigt att inse att jag aldrig kommer få känna mig sådär slående vacker. Ingen kommer någonsin se mig, sucka och tänka: "oj vad hon är vacker". Jag kommer aldrig få vara den vackra flickan - och det är sorgligt.

Hej igen! Det var längesedan nu, var det inte? Jag har inte saknat er :*

   Det är nästan sjukt att en bok kan vara så bra som Twiligtböckerna faktiskt är. De är i Harry Potter klass! Faktiskt... Jag är amazed!

Men de kan inte rädda mig nu, nu är jag helt i skolans våld, tyska nu och efter det, Nationellt prov i svenska, muntligt. Det är nästan så att man blir lite rädd. Vår lärare har laser-eyes, inte evil-eyes, laser-eyes. De är blå och skjuter igenom en utan det minsta lilla antydelse till ansträngning.

   En annan typisk sak som hände min klass -of course- är att vår matte och no lärare är hemma för "vård av sjukt barn", och -såklart- så har inte vi någon lektion med honom idag på vårt schema. Det betyder, vi missar ingen lektion. Damn!

Men men jag ska inte klaga, det hade kunnat vara värre - jag hade kunnat levt under andra världskriget...

Ha en bra dag :*

Jag har gjort en drastisk förändring i mitt utseende! Jag har klippt av mig håret, igen. Och jag är så nöjd, det blev så fint. Så mig!

   Bort med allt det långa, slitna, lockiga, det nya korta, raka, spretiga är mycket välkommet.  Jag gruvade mig i flera dagar innan jag verkligen klippte av det. Men när jag väl kom till frisören så var det bara "hejdå håret".

   Jag måste även erkänna en till sak. Jag har fått Twilight böckerna, och jag ska börja läsa dem. Mina förväntningar ligger i Harry Potter nivå så det är bäst för dem att de är bra!

Vad handlar egentligen mitt liv om? Handlar det om  sådant som händer mig, eller handlar det om mina handlingar?

Jag har suttit och klickat runt lite på olika bloggar och vet ni vad de två vanligaste bloggarna jag ser är?

   1. Tyck synd om mig bloggen

   2. Tyck ännu mer synd om mig bloggen.

   De allra flesta bloggarna handlar om hur synd det är om personen som skriver, men hallå! Vart har alla glada bloggar tagit vägen?

   Jag vill läsa bloggar som handlar om lyckliga människor eller i alla fall bloggar om människor som inte tycker äckligt synd om sig själva. Lite drama kan ju alltid vara spännande men om varje inlägg handlar om att personen vill dö, då blir det långtråkigt i längden. Vill man läsa sådant läser man vingklippt ängel, den är ordentligt deppig, men samtidigt väldigt välskriven. Den är också varierad, man tråkas inte ihjäl av alla sätt hon vill dö på. 

   Nä seriöst jag behöver en bra bok, och en ny miniräknare!  

Hjälp! Det snurrar och snurarr fortare och fortare och jag lyckas snurra med, jag ramlar inte av utan jag sitter kvar!

Long live me!

Frukosten kallar och vi hörs senare

xoxo!

Jag har abolut INGET att skriva! torrperiod bland känslorna jag väljer att dela med er bloggläsare. Tyvärr, det är lite tråkigt men så är det i alla fall.

Jag har förresten en sak jag skulle kunna skriva om...
   Föreställ dig känslan av att någon slår din bästa vän rakt i anskitet och spottar på honom/henne, tänk dig sedan att personen kallar din vän för en massa fula ord com inte är sanna. Skulle inte du reagera då?

   JO! alla skulle reagera om någon betedde sig på detta sätt. Speciellt om det var någon vuxen du var tvingad att bo med. Då skulle du protestera högljuddt, precis som jag gör, fast inte med munnen. Jag vill inte alls göra min älskade söta fina Mamma ledsen, jag älskar henne så obeskrivligt mycket och jag försöker verkligen att hålla tillbaka och ta det lugnt. Jag lyckas ganska bra men vissa dagar lyser det igenom och jag vill bara flytta ut i stallet och bo tillsammans med mina söta ponnisar.

Jag kommer alltid tillbaka ner från ilskan och tar mig samman så det är väl inget jag egentligen lider av, det är bara jobbigt.

Mamma om du läser; Förlåt, det är inte dig jag klagar på! Det vill jag att du ska veta, du valde honom, inte jag och jag respekterar det. Men det funkar inte alltid för mig.

   Jag antar att han ser min pappa i mig.